Min far var svårt sjuk från att jag var 20 – 35 år, fram till hans död 2013. Det och yogan gav mig smärtsamt VÄXANDE och befriande INSIKTER och FRAMSTEG. Jag hittade glädjen, LIVSLUSTEN, styrkan och modet FRAMÅT med hjälp av yogans verktyg.
Mitt ständiga engagemang att utvecklas än mera, för än mer inre frid och acceptans driver mig framåt. Min ÖNSKAN och hopp, min mening, är att försöka HJÄLPA ANDRA att LIDA MINDRE. VILL INTE att andra ska behöva lida så mycket som jag gjorde. Men värst av allt: att någon förlorar hoppet. Inte ser ljuset. Inte orkar kämpa mer.
Kanske kan mina skrivna ord, mitt delande om mina erfarenheter, vårt möte på yogamattan, mitt LYSSNANDE eller min närvaro hjälpa.
Jag låter känslorna komma, flöda. Utan motstånd. Bara se, observera, tillåta och acceptera. Bara vara med det som är inom mig.
Bara mina bloggar. Sluta när du vill.
