Släppa kontrollen. Njuta av nuet. Veta att denna stund aldrig kommer åter, men att inte tappa den genom att ”sörja” i förtid.

Jag sitter och mediterar mitt på vägen. Det var en fantastisk upplevelse. Att känna asfaltens sköna värme under mig. Hissnande förtjusning och tillit. Jag frågade lite oroligt och med pirr i magen fotografen: ” Du säger väl till i god tid om du ser att en bil kommer? Och hon frågade det samma tillbaka:)

Mina sinnen skärptes när ögonen slöts:                 lyssna – efter motorljud. Ta in naturens ljud.       Känna – efter vibrationer från bilar. Känna solens värme på min hud. Allt samtidigt som jag föll inåt i meditation. Så spännande och fint att få uppleva pendlingen inåt och utåt. Samtidigt som förankringen inåt hölls kvar. I pendlingen. Att vara beredd på att plötsligt behöva avbryta och flyga upp från asfalten om en bil skulle komma. Att hitta lugnet i ovissheten.

Det kändes så symboliskt med det jag kämpar och utmanas med i min vardag. Släppa kontrollen. Njuta av nuet. Veta att denna stund aldrig kommer åter, men att inte tappa den genom att ”sörja” i förtid. Att inte hålla fast krampaktigt i ett ögonblick. Ha tillit, både till mig själv och till andra. Att våga utmana mina rädslor – belöningen och ruset efter är så stor och jag får växa. Växa i min tillit till mig själv. Aaaaah, nu när jag skriver om det får jag lusten att sätta mig där igen! På asfalten. I mig. Mitt på vägen.

 

Ord skriva till bilden:

Tillit.

Ovisshet.

Skärpta sinnen.

Landa, förankra

i mig.

Gå inåt,

samtidigt medveten om omgivningen.

Släppa kontrollen.

Mod.

Inte veta hur länge.

Ändå sjunka in i det oändliga.

Pendla mellan inre och yttre,

Samtidigt båda,

fast ändå i ena.

Nyfiken.

Lugn.

Stilla.

Pendla,

inåt, utåt.

Pendla.

 

Allt innehåll copyright Sarah Takayama.