Etikett: Meditation

Publicerat

Daglig rutin av yoga/meditation – vilken räddning för mig!

#repost 14 sep 2017. Skärmdump av mina anteckningar från min mobil – min ”Yogaträningsdagbok” där jag hållit räkning på hur länge jag gjort en viss meditation och/eller pass, OCH ibland som här antecknat hur jag känt för en viss övning 😀

Posted @withrepost • @yoga_takayama #repost 14 sep 2017: Haha ja, att ha dedikerat mig sedan hösten 2013 att göra yoga och/eller meditation v a r j e dag väcker inte bara sk positiva känslor i en Vi människor innehåller ju allt, inkl komplexa och jobbiga känslor. Jag har blivit såååå mycket bättre på att orka och klara av jobbiga känslor och fysiskt obehag i mig sedan hösten 2013 – skriver jag nu liggandes på golvet pga ryggvärk, som hör och häpna (något jag nyligen fått upptäcka) släpper efter någon timmes närvaro, lugna andetag och mjukaste stretch. 

Att jag vågar möta smärttillstånd med nyfikenhet, närvaro och lugn i stället för som jag brukat göra med: panik, flykt, ilska och rädsla. Klart att allt inte löser sig med detta, ibland behöver man ju uppsöka nån utbildad i ämnet. Men sååå glad jag är att oftare kunna ta hjälp från mig själv nu för tiden i stället för att desperat famla efter någon behandlare eller tex smärtlindring i form av tabletter. Tacksam 🙂

 TEXT 2017: Jag vet. Många andra kundaliniyoga-nördar älskar den. Har den som favorit. ”Ååååå den är så härlig! Så skööön att göra! Jag bara njuter, svävar!” Jajajajajaaaaaa. Jag hör dig. Jag har hört er. Så är det inte för mig. Icke heller efter att ha gjort den i 120 dagar i sträck. Men nu e re gjor 😀 Du som inte är kundaliniyoga-nörd tänker säker ” m e n varför gjorde du den då???”. Därför. Kan prata länge om varför jag ordinerade just denna och dess multipla effekter till mig. Men just nu orkar jag inte berätta. Nu pustar jag ut i soffan och firar med ett leende️. Och tackar mig ömt med en klapp på min axel. Och nej. Jag känner inte att det är något slags självplågeri att göra en meditation som väcker saker/känslor i mig. För det är saker som i slutändan på nåt sätt pajar min vardag, tar mig längre bort ifrån där jag vill och önskar vara. Så eventuella människorättskämpar kan chilla☮️

#yogaeveryday #kundaliniyoga #kirtankriya #satanama #meditation #yoga #sadhana #mantra #yogatakayama 

Publicerat

MIN PASSION FÖR DANS VAR NÄRA ATT DÖ

MIN PASSION FÖR DANS VAR NÄRA ATT DÖ när jag var TONÅRING. Ett eko av den fanns kvar under åren. Den återväcktes igen, med än mer kraft när jag var 34 år, 2012 på Bali.

Parallellt med vanligt gymnasium började jag på en 3 årig dansskola. Det var inträdesprov, bara det borde fått mina varningsklockor att börja slå. Kända människor hade både gått i skolan och var lärare och bedömare under proven.

Minnen
När vi inte gjorde tillräckligt bra ifrån oss på lektionen skrek balettläraren ut: ”Vill ni bli professionella dansare??!! Vissa fick tårar i ögonen, medan jag såg ut som ett frågetecken och inombords kände: ”Nej. Verkligen inte. Lockar inte det minsta”.

Vid ett annat tillfälle bad lärarinnan mig och en annan göra en övning vid stången. Alla andra skulle titta på. Så frågade hon klassen: ”Såg ni något fel? Ja, precis. Sarah gjorde som man i n t e ska göra”.

Jag hade enorma problem och smärtor från mina fötter, jag försökte förklara för henne hur ont det gjorde när jag dansade i de tunna balettskorna. Hennes svar var: ”Det gör ont att dansa balett”. Senare fick jag hjälp med mina fötter och skoinlägg.

Det var koreografi, raka linjer, stress och ingen plats för inkännande, utforskande, lek, glädje och spontanitet. Märker nu hur de tråkigaste minnena var från balettlektionerna. Men jag upplevde ofta att känslan av prestation och jämförelse fanns som ett subtilt brus i atmosfären.

Termin 5 av 6 uteblev jag oftare och oftare från lektionerna. Minns så väl vid uppropet på en balettlektion: efter lärarinnan ropat upp mitt namn sa hon högt inför de andra med sin pondusröst och mycket menande: ”Sarah, du har missat många klasser den här terminen. Det blir svårt att hinna ta igen och klara utbildningen”. Varpå jag snabbt replikerade: ”Jag kommer sluta, så det spelar ingen roll”. Den snopna blicken och tystnaden som uppstod. Ha! Dina hot är mig snart förbi tänkte jag. Termin fem blev min sista (hurra till friheten och modet att dra mig ur!).

Återupptäckten.
2012, Bali. Blev medbjuden till ”Ecstatic Dance”, kl. 12 på en söndag. Det skulle vara sk. fridans (utan koreografi), mitt på dagen, fri från alkohol och droger.

DÄR. Där i värmen, bland risfält och palmer. Där återuppväcktes min passion för rörelse, dans och uttryck. Mitt personliga uttryck. Fri från koreografi och måsten. Min egen takt, rytm, puls och andetag! En viktig insikt landande i mig när en vän efter dansen sa: ”Det ser ut som att du faller in i meditation när du dansar”. Ja. Det är verkligen så. Jag kan falla in djupt i mitt inre. Där varken dåtid, framtid, kroppskomplex, funderingar eller ånger finns. Bara nu, i mig, oändlighet och frihet. Frihet att vara jag, i min renaste form, där jag uttrycker mig sant och i just denna stund. Inga fel eller rätt. Bara essens.

Det var intressant att känna vad som väcktes i mig när bästa Caroline Edgren Ceemotions (tack för att du ger plats för massa olika mänskliga uttryck) filmade mig under det här videoklippet. Medvetandet om mig själv (osäkerheten och dömande) väcktes när insikterna kom i vågor att jag var iakttagen och dessutom fastnade på inspelning. Så jag flöt in och ur absorptionen av musik och rörelse. Det är en sårbarhet att visa mig i den här formen, i det här uttrycket för andras ögon. Det är en viktig del av mig som jag inte längre vill dölja. Såväl inför mig själv och andra – vilket går hand i hand många gånger för mig.

DANS – en av mina PASSIONER ???⚡⭐✨

(Musik: Sofia Jannok – We are still here). Tack Yogansa för lån av den underbara lokalen!

#ingarättellerfel #eld #meditativarörelser #meditationirörelse#meditation#frihet #uttryck #kroppensfriarörelser
#yogatakayama #dans #friarörelser #uttryck #passion

Publicerat

En KAMP släppte. I söndags. En MASSIV. En kamp jag haft så länge jag kan minnas.

Olika lager. Dimensioner. I ens inre rymd✨

En KAMP släppte. I söndags. En MASSIV. En kamp jag haft så länge jag kan minnas. Kanske burit med mig från evigheten. Något lossnade. Något stort. I mitt bröst. Runt hjärtat. Jag kände hur det öppnades upp, ända ner mot magen. Det lättade. En RYMD skapades där en kontraktion funnits. Jag satte mig ned och grät, där på dansgolvet, dit solens ljus nådde. Grät lättnadens tårar. Att kampen var över. Segern var kommen. Som jag kämpat. En stenhård, uttröttande kamp. Ovetande destruktiv. Vad handlade det om? Nu minns jag inte orden i mitt huvud. Historien som rullades upp. Det handlar om KÄRLEK. Öppenhet. Hjärtat. SÅRBARHET. Kärleken som hör ihop med, vill vara med sårbarheten och RÄDSLA. De två som jag kämpat så hårt mot. Förträngt. Förtryckt. Velat förgöra. Vad fel det kan bli. När längtan och behovet, varit efter just kärlek. ÖPPENHET. Kärleken till mig själv – acceptansen. Till ANDRA. Till allt. Just nu gör jag en meditation – Creating Self Love. För det är där det startar. Det startar hos mig, för att vibba ut. Tillbaka och ut igen. Som en våg av oändlighet.

Så många lager som finns. Så många dimensioner. Hur många LJUSÅR ryms inte inuti en människa??

Att se, och framförallt KÄNNA att jag inte måste slåss mot sårbarheten och rädslan. De är inga hot. Inget ont som måste bekämpas. Bekämpas för att SKYDDA mig. De är ok. De vill mig gott. De NÅR in till mig, och UT till andra. Det är ju där jag vill vara. Det är ju där KÄLLAN till liv och kraft finns. Men att jag inte fattat det. Inte klarat, för rädslan och paniken har varit i vägen. Som ett skydd. Men jag behöver inte det skyddet längre⭐️??✨

Är det att vara ”utan filter”??Transparent? Haha! Öppen. Fri! Att andas in. Och andas ut, genom att släppa taget. Utan kamp. #yogatakayama#personligutveckling #frihet #sårbarhet #rädsla #kärlek #öppnandet#psykiskhälsa #dimensioner

Publicerat

Det är inte det FYSISKA. Det är det mentala. Själsliga. Som gör att jag yogar vareviga dag.

Det är inte det FYSISKA. Muskler. Bli ”trimmad”. Det är inte det som gör att jag YOGAR. Det är det mentala. SJÄLSLIGA. Det känslomässiga. EXPANSIONEN. Friheten och glädjen. INUTI. Det är den som jag eftersträvar. Och får UPPLEVA. Och längtar efter. Att kunna andas mera. Lättnaden. Lugnet. Att våga. Att våga vara jag. Som jag alltid varit. Men inte vågat. Inte kunnat visa. Pga omständigheter. Som tiden jag lever i. Att vara kvinna. Kulturen. Arvet. Samhället. Media. Människor omkring mig. Och mitt sätt att uppfatta det. Att behöva passa in. För att överleva. För att känna att jag hör till. Den överlevnadsinstinkten. Det faktumet.

Det är därför jag fortsätter YOGA och MEDITERA VAREVIGA dag. Det kan vara som att träffa terapeuten, samtala med en kär vän, BLI HÅLLEN av sin partner, omfamningen från mamma, möta pappas hand, se sitt syskon i ögonen och se alla gemensamma nämnare och SE SIN HISTORIA.

Många gånger genom yogan får jag möta den tuffa, kärleksfulla läraren. SANNINGEN. Det jag blundat för, inte klarat av eller mäktat med att se. Se och läka. Mycket händer undermedvetet. Plötsligt SLÄPPER något. Plötsligt säger eller gör jag sånt jag inte vågat. PLÖTSLIGT VET JAG. Vad jag ÄR. Vad jag vill. Vart jag ska. Det känns som MAGI. Magi som jag jobbar för, på yogamattan.

Det är det. Det är det som gör att jag forsätter yoga.

Att min kropp känns rörlig, stark, mår bra. Det är viktigt och betyder oerhört mycket och påverkar hur jag mår. Men det är för mig inte den primära MOTIVATIONEN och anledningen till mitt utövande av yoga.

?KUNDALINIYOGA?

Allt innehåll copyright Sarah Takayama.