Efter en kaosartad dag med innehåll från typ hela känsloregistret, från dal till topp om vart annat, tackar jag stjärnorna för att jag fick hålla kvällens klass. Det rensar, renar och grundar mig, att få dela. Jisses vilken gåva det varit och är för mig att få göra det. Vilken resa dessa sex år bjudit på, massa utmaningar och otrolig frid, lycka och glädje. Jag har fått växa och utvecklas. Och efter dagens turbulens fick jag landa i min kärna och min närvaro tillsammans med de andra på mattan. Jag bugar. Nu trött och överbelastad i huvud och kropp, men glad. Och väldigt tacksam för mig själv. Ja j-lar, vad jag utvecklas! Puh! Nu vill jag ha chill och vila på alla sätt. Något som varit bristvara de senaste ca tre månaderna. Nu sluter jag ögonen, och känner jordens mylla under mig. Och andas in denna natts härliga svala luft✨Kram vännen min💚 Ta hand om dig✨ Då blir vi en gemensamhet som mår bra och får frodas sida vid sida, och som när moder natur✨ #yogatakayama #trött #glad #tacksam #älskarmigsjälv #utmaningar #turbulens #vänskap #kärlek
Alla har gått. Sitter kvar i min ensamhet. Surret från kyldisken hörs. Blickar ut genom de stora välvda fönsterna från caféet som stängde för några timmar sedan. Ser sensommarens gråblåa himmel och brunbrända människor traska förbi. Några hundar får rasta i hundparken utanför. Sitter varm i hjärtat med avslappnad kropp med känsla av mening och sammanhang och välbehag. Tillförsikten är viss. Planer på g. Kontrasten från tidigare idag är skarp, eller bjärt som låter riktigt roligt. Kul ord som gör att leendet brer ut sig över mitt ansikte. Ja jisses vad jag inte mådde bra under dagen. Så stressad av de senaste veckornas slit, beslutstagande, planerande, satsande, teknikstrul, nya intryck, nya ställen…. nya nytt nytt av massor. Överväldigad. Det sa coachen till mig idag, du låter överväldigad. Ja, precis. Och det som skavde mest var nog de där gångerna när jag gått över min gräns. Inte trott på mig själv. Följt någon annan. Lämnat mig själv. Det är bland annat det som gjort att jag upplevt sådan trötthet. Trots att det inte var något ”allvarligt”, någon skarp gräns. Någon svår konsekvens eller stor skada skedd. Men. Men när jag gör det, och under länge tid. Så är det som om att min själ kvävs, och min fysiska kropp upplever det svårare att andas. Framförallt att andas ut?Skulle ha min premiärkväll för min yoga här på älskade LivingRoom nu ikväll! Och när jag kom hit, funderade jag på hur det skulle gå när jag kände mig så dränerad? Men. Som jag varit med om förr, så vet jag att när jag väl träffar eleverna, landar på mattan, så är det som om allt annat rinner ner och av. Gungas in i själens oändliga famn som bär mig. Andas ut. Stilla. Liv. Rörelse. Passion och visshet✨?✨ Att bara få dela med mig av min närvaro och vara här och nu. Och åh så alldeles helt fantastiskt bortom ord det blev?? Är så tacksam och glad över att få möta medmänniskor på detta sätt. Deras vishet, deltagande, närvaro och dedikering till deras liv, hälsa och utforskande hur det är att vara människa i detta liv, på denna plats. Wahe guru, vilken bliss! Vi sitter kvar och delar säkert en timme efter klassen slut. ??♀️ Terapeutisk Yoga ??♀️ Sedan möts jag uppe på cafévåningen av min vackra och otroliga vän Caroline – en av dem som startade detta fantastiska vardagsrum (LivingRoom, levande rum, mötesplats, ditt vardagsrum) för att mötas, ge närvaro och mening till oss alla, och som är livlinan när livet blir överväldigade. Och dela och bjuda in till glädjen, skrattet och skapandet i livet! Ja, hon och jag möttes som vi nästan alltid gör, vi ser varandra och känslan av förståelse och bekräftelse infinner sig och landar som mjuk bomull i mage och bröstkorg❤️ Vi sprudlar loss om workshopen vi kommer hålla här ihop, gör narr av oss själva och skrattar och känner sorg. Allt får vara med. Åh så sitter jag kvar här och myser i deras varma lokal som heter LivingRoom? Det gula hjärtat till Ylva-Li, den andra grundskaparen till denna dröm, vision och numera verklighet (?). En liten solstråle är hon som lyser varmt och som är så välkomnade☀️Ja, jag kanske ska dra mig hemåt nu. Svårt slita mig. Stan utanför är så vacker. Denna sensommarkväll. En hund börjar skälla på trottoaren. Sitter här själv, alla har gått. Men det är som om jag förnimmer deras närvaro, här, runt omkring mig.#drömmarsverklighet #yoga #meditation #mantrasång #satnarayan #kundaliniyoga #bjärtkontrast #livet #LivingRoom #yogatakayama #medmänniskor
Lycklig⭐️???♀️ Andra gången i livet jag fick sända klass Live via facebook, är avklarad!? Sååå mycket skönare än första gången: förra måndagen??? ?? Var sååå nervös då! Att stirra in i en kamera, utan att se någon deltagare, men ändå veta att det basunerades ut??♀️?! Van vid Skypeyoga men då har jag ju sett den andre. Haha jisses! Lycklig att kunna andas ut nu och att det inte kändes som någon första gång? Men typiskt att det är den första videon som ligger ute offentligt på nätet?✊?✌? Haha, ibland bjussar man på sånt! Kram på dig min vän, hoppas vi ses på yogamattan eller nån annanstans!☀️ #livestreamfacebook#kundaliniyoga#yoga#online#meditation#yogatakayama
Fick så vänligt frågan i morse: ”Inga bokade på klassen ikväll så du vet, vet inte hur du vill göra?” Jag hade ju såååånt sug efter att få trumma för andra efter semesteruppehållet, så jag sa att jag kör och hoppas på att i alla fall någon dyker upp? Skit i noll bokningar tänkte jag, jag ska dit!♐️ Får väl spela för mig själv om inte annat? På vägen kändes det verkligen som att jag skulle få spela för någon/några. Ju närmre jag kom studion desto mer exalterad blev jag. På plats kändes det som att tre mattor skulle läggas fram, och en jättefin trio kom!??? Och ååååh vilken resa det blev! Det kändes som ”tjockare” i luften, intensivt men lugnt när jag flödade runt mellan personerna och min matta. Tunga och snabba slag ofta och bitvis. Några lugnare, nästan viskande mellanrum✨ Några få gånger, men ändå, kom tvivlets röst ”men hur tas trummandet emot”. Men känslan var starkare och högre än sinnet, så jag svepte än hit och än dit i salen?????♀️ Bredvid, över, långt ifrån kom trumman personerna. Efteråt, när de fått komma upp och sätta sig….: Ååååh WOW vilka öppna, sårbara, modiga delningar som flödade mellan oss i avslutningscirkeln, vilka upplevelser, wow! Hjärtat fylldes⭐️ Mening, sammanhang, läkning, medmänsklighet,om vartannat♥️???? Mmmmmm?? #livetstoppar#älskaratttrumma#medmänniskor#mänsklighet#nära#delning#passion#flöde#gåpåkänslan#trumma#känsla#intuition#vilatilltrumma
VILKEN DAG det var igår!!!? Från osäkerhet, känsla av tafatthet, frågan om ”vad har jag gett mig in på” och ”kommer jag göra detta nåt bra” ➡️ till otrolig känsla av samhörighet, närvaro, gemenskap, mening, lycka, värme och ”jag är på rätt plats i livet” (vilket uppskattas på djup nivå när jag under stora delar av mitt liv hade precis motsatt känsla). När jag fick frågan om jag skulle vara med på Yogansadagen i Kungsträdgården jublade jag och kände ett självklart JA och enorm tacksamhet!!! Men sen när det närmade sig, kvällen innan, började sinnet viska rädslan och tvivlet?. Uppe på scen kände jag mig osäker på hur min röst hördes genom micken och ut till deltagarna. OCH TRUMMAN sen, visste inte när jag trummade hur det lät och kunde mottas genom apparaturen, men hämtade tillbaka mig själv om och om igen till fokus, trumman, bortom osäkerhetens viskande, puh!? JA OCH DETTA med att TRUMMA på OFFENTLIG plats inför massa andra förbipasserande för första gången? Att jag skulle ta trummandet ytterligare ett steg officiellt, både för mig själv och andra. Så viktigt och ett steg jag behövde ta. Men sååå jobbigt det kan vara. Att ta den plats hela ens väsen ropar efter och du vet djupt inombords behöver utlevas i detta liv. Att veta att den andra vägen skulle innebära krympt livsrum, livsglädje och snäva andetag. Och dem personer, situationer och händelser som skulle givit dig magi i livet bara skulle bli en visknings förnimmelse, en längtan bortom horisonten. En längtan som faller ur ditt grepp. Ja, puh, livet alltså. Mod och sårbarhet är nyckeln in – och nyckeln ut. Inga genvägar finns. Bara att ställa sig där med sin trumma i parken med asfalt, vatten, träd, byggnader och okända och kända personer omkring sig. Bara stå där och trumma och våga överrösta sina TVIVEL, VÅGA HÖRAS, våga TA PLATS. Att ge sin LÄNTAN, DRÖM och sitt SANNA JAG ett liv att LEVAS. För att du vet, att det andra alternativet skulle kosta dig för mycket. Lev mina vänner, lev! Lev livet! Framförallt DITT LIV. Jag vill se och få uppleva dig förverkligandes ditt drömliv. Vi blir alla då mer levande TILLSAMMANS??
Åh att få trumma❤️ Vilken glädje det skänker mig. Det är som att jag trummar in mig på dom som är där. Som att spela mot/för det som finns där i deras inre. Kanske det osagda, oupptäckta. Eller det som personen inte vet hur den ska eller våga möta. Som en konversation med den andres kropp, själ, väsen eller vad det nu är. Så trummandet blir alltid olika. Från stund till stund. I vågor. Intensivt. Lugnt. Tyst. Trevande. Bestämt. Snabbt. Mjukt?Improvisation?Och så fortsätter det. Som ett utforskande. Ett pågående samtal. Kommunikation. Som att jag svarar an på personens vibration. Stagnation. Känsla. Kanske är det så. Vet inte. Men det känns så spännande och underbart. Ibland dyker tvivel upp. Eller osäkerhet och rädslor. Sinnet brukar tjattra på. Men här. Här med trumman så kan jag bara låta mig lyssna på sinnet, utan att agera efter vad den säger: spela högre, spela snabbare, spela långsamt, den personen vill säker att det ska låta på det eller det viset bla bla bla. Det är som att jag inte kan styra kroppen efter tankarnas ”order”. Så. Himla. Skönt. Och befriande☀️ Inte hade jag någon aning om att jag skulle börja spela trumma. Och verkligen inte på en sådan här. Tänk vad livet kan innehålla och bjuda på saker vi inte hade någon aning om eller ens kunde fantisera om! Va?! Inte ens visste att vi gilla eller faktiskt längtar efter. Vilken glädje! Vilken grej! Undra vad för mer gåvor i livet som jag kommer få öppna???Spännande!!!!?? #trumma#yogatakayama
När så många fler stora bitar kan läggas till pusslet. Frågetecken som besvaras. När ytterligare dimridåer om min livsuppgift faller. Vilken avslappning. Vilken utandning. Hej Sarah. Hej livet. Hej Vägen! Det var så här livet skulle vara, Före och Efter 40 år. Jag fattar, jag ser det än tydligare! Tack allt jvla outhärdliga mörker och outgrundlig vilsenhet jag fick uppleva fram till att jag var 35. Nu vet jag, tack vare dem erfarenheterna. Lidandet fick mig att öppna, ibland bända upp. Krackelera. Bryta. Det kändes otaliga gånger som jag gick sönder, men jag Växte. Skapade nytt. Skalade av. Framförallt Läkte jag. Livet alltså! Som jag har kämpat! Kämpandet har blivit mindre och mindre på senare år, ju mer jag förstått. Tack all ljuvlig ofattbart magiska Magi som kommit och kommer i min väg! Nu Ser jag, Känner jag och vågar Tro på och omfamna magin så mycket mera!✨???✨? #yogatakayama#livetsmagi#vägenvisarsig#fallerpåplats#denstoraplanen#livetsresa#attfååldras#livet
Ibland är det, som om allt faller på plats. Vägen öppnar upp, bereds framför en. Som att det sista inför det stora är kommet. Jag står här redo, klar, att gå upp på scenen. Bara den sista lilla förberedelsen ska sättas på plats. Det är dags att gå upp nu. Träda fram, i all sin prakt. Redo att bli tittad på, att åskådas. Det spelar ingen roll vad blickarna kan tänkas tycka. Jag har min blick. Min blick är med mig, igenom allt. Mot som medgång, vad det ena eller det andra nu är. Finns bara med. En våg av värme sköljer in, över, inunder mig och min hud, runt varje cell och organ. Ja. Ja låt mig få vibreras. Hela jag. Likt mina älskade trummor, från förr och nu, genom tid, rum och världar. Genom liv, födelse och död. Upp igen och ut åt det ena och det andra. Sväva vidare till oändligheten. Och fram och tillbaka igenom. Vem håller koll, räkningen. Den behövs ju inte. Den finns inte. Bara ekot ger ringar på vattnet. Ringar som böljar och fortsätter framåt och över. Ja äntligen! Ja äntligen sluts freden inom mig. Vad finns det att dölja, och varför och från vem. Vi är ju alla sammanlänkade, sammansmälta. I, över och under. Är det dags nu? Ja det är ju tydligen nu. Nu. Nu som är och förblir. Nu som gäller. Vad svamlar du om? Jag vet inte jag. Det bara böljar vidare och över. Bara låt det vara så. Ologiskt logiskt. Andas in. Släpp taget och landa. Låt dig sväva uppåt och uppåt. Du hittar fram. Hittar hem. Det fanns ju alltid där. I dig. Med dig. Min vän. Vi har landat <3 #yogatakayama#redo#trädafram#genomtidochrum#vibreras#genomliv#nu#hemma
Reaching that Inner Space where Pure Happiness Always Exists.The Contact with the Infinite, Beyond and Within. The source of Origin, Wisdom from Generations and Lives that have walked the path before me in this Soul. Coming more and more Home in this Life. Touching the Infinite Within and Beyond. The Magical Connection to every Human, Life and Nature itself. Exhale. Everything is here. Everything Exists. The darkness. The Light. The in between with no Labels. Love❤️ #yogatakayama
– Ja hur har första året som 40+ varit? Det som jag längtat efter och kände så mycket inför och skrev om i inlägget på dagen för ett år sedan?
– Jo som en OÄNDLIG KÄRLEKSROMANS. Inuti mig själv. Med mig själv. Försoning. Återupptäckt. Finna trygghet och lugn (något jag desperat famlat och sökt efter). Att nu fått uppleva att LANDA I DET MJUKA INRE. En befrielse. En utandning. Hela året har jag spenderat så mycket mer tid med mig själv än någonsin, om du så vill i ensamhet. Men ensam har jag inte varit. Ty ensamhetskänslan, som kunnat eka isande kallt i mig då och då under hela mitt liv, har värmt mig med sin frånvaro☺️ Aldrig någonsin har jag upplevt liknade, så ihållande och med ett sådant djup, en bas. Min relation med och I MIG själv under året har varit som en NYFÖRÄLSKELSE. Uppmanat till fokus, närvaro, omhändertagande, tid, njutning och fullständig förundran. Som behövt umgänge/utforskande/tid för att ankra sig, få en grund/fundament att stå på/ slå rot. En bas att växa från. Att gro ifrån. Växa? Min förundran har gång på gång varit: kan livet upplevas så här?!?? Nya glasögon. Ändrad perception och upplevelse. Nytt inre, och kanske även yttre.
Jag har alltid kunnat vända mig inåt. Och uppåt ?✨ Ibland har det varit ett skydd. Från omvärlden. Men att denna inre plats blivit än mer härlig och njutbar, EXPANDERAT så otroligt, är en gåva som får hjärtat och själen att svämma över med tacksamhet och glädje. Och att säga ÄNTLIGEN, JA♥️?? Hipp hipp hurraaa till mig själv denna dag som nybliven 41 åring? Tackar mig själv för den ständiga strävan, utforskandet och nyfikenhet på detta liv jag givits, HUNGERN att förstå och fråga. Trots rädslor, tillkortakommanden, svårigheter och upplevda motgångar som livet kan erbjuda. Trots detta, under de svåraste och mörkaste stunderna som jag fått erfara ser jag nu att PASSIONENS gnista och eld brunnit STADIGT och pålitligt djupt förankrad långt där inne i min själ och bland stjärnorna⭐️?⭐️?? Något som med åldrandets gåva fått bli klarare och tydligare för mig?⭐️??⭐️?#yogaTakayama #40+ #mogenKvinna#kvinna#människa#ålder#medelåldernsGåva#medelålder#hipphipphurra#expansion#bliÄldre#Guld#diamant
