Smärtan nu är inget att jämföra med hur ont det gjorde när jag inte vågade låta tårarna komma, inte vågade se mig och mina behov.

Se på mig med glädje. Se min styrka. Livet ger mig det jag behöver. Jag tar emot, är redo att börja läka. Ser du sorg i mina ögon, eller tårar som rullar, så är det inget sorgligt; det är knoppar som börjar brista. Visst gör det ont, ont. Men samtidigt känner jag det goda, bitterljuva. Smärtan nu är inget att jämföra med hur ont det gjorde när jag inte vågade låta tårarna komma, inte vågade se mig och mina behov. Inte vågade se och acceptera var jag är, på min resa här i livet. Stora steg har jag tagit, många återstår. Men snart är jag hel. Åh, vilken frihet det kommer ge i mitt hjärta! Som jag längtat efter att blomman ska få slå ut”