Tänk, att mitt i allt det svåra, kan en sådan lätthet och frid uppstå.
Tänk, att mitt i allt det svåra, mitt i sjukdom, kan ett flöde av livskraft strömma in med en sådan stillsam kraft i mina celler. Ett lugn. En trygghet. Ett varande. ”Full on” närvaro. Delandet av det svåra, det tabubelagda, det som kan kännas och upplevas med skam, tänk att det kan ge en tillförsikt. En ro. Som en stilla och sällsam ros. En ros som växer sig starkare och starkare, får än mer ljuskraft och ljus i just den myllan. I den myllan, som kan te sig så svår och smärtsam. Det som gör den myllan så fruktsam är att där finns allt, och framförallt: får finnas. Vilken näring. Och så jag omfamnar mitt inre växande! Jag har kommit så många steg framåt från hur jag hanterade min fars sjukdom. Då: försöka skydda, linda in, trycka undan och ner. Men nu har jag lärt mig. Autenticiteten tynger inte, inte lika tungt och inte alltid. Den ger näring och närvaro. Den ger liv och kraft. Till oss båda. Ja, hur hanterar man sjukdom och alla de dimensioner som det kan innebära att vara människa. Ett flöde. Ett flöde som innehåller allt från misstag, förändring, närvaro och när allt klaffar. Hur påverkas en vänskap av den starka påverkan cancer kan ha? Hur påverkar den inte?
Går nu från sjukhuset med starkare ben, mer livskraft och med ett hjärta i pulserande kärleksflöde. Sluter mina ögon och gläds åt våra varma ljusbärande kramar, våra händer som hålls. Två år av smärta har snart gått
Två år av oro, sorg och ledsamhet har tyngt.
Idag satt jag vid sjukhussängen. Tillsammans har vi mints alla våra underbara upplevelser, skrattat, gråtit och tillsammans siktar vi mot stjärnorna
Och åh så vi längtar till skogen, till dansen!
Jag är så tacksam över sårbarheten och vänskapen
#mittialltdetsvåra #sjukdom #vänskap #autenticitet #närhet #läkning
