Kategori: Personlig utveckling

Publicerat

VAD SKULLE DU GÖRA OM RÄDSLAN INTE HINDRADE DIG? 

-VAD SKULLE DU GÖRA OM RÄDSLAN INTE HINDRADE DIG?
Agera som om rädslan inte fanns!
Något sådant fick jag höra någon säga. Det landande i mig.

På nyårsafton när tiden närmade sig för mig att bege mig själv till festen där jag knappt kände nån, så började rädslan viska i mitt huvud: jag kanske kommer få sitta själv i ett hörn, inte hitta någon att prata med, försöka ta mig in i ett samtal med en grupp människor men misslyckas. Så blir det ju när jag kommer många timmar senare än alla andra….

Orden kom: Agera som om rädslan inte fanns! Vad fanns bakom den: jo lusten att hänga med andra, gå på kalas ju?

Jag släckte ned hela lägenheten, tände några ljus och medans jag tog fram kortleken ramlade ett kort ut: ”UTANFÖRSKAP”. Nä vad fn skulle det här föreställa för ett jädrans peppkort, inte vad jag vill ha! Var min omedelbara tanke som sköts igenom mig. Men jag läste det ändå.

Det stod ungefär så här: ”Du står bakom en grind och tittar ut, övertygad om att den inte går att öppna. Så övertygad att du inte ser att den är olåst. Allt du behöver göra är att öppna den. Du har nu möjlighet att sluta plåga dig själv med idéer om att du inte är god nog för att bli accepterad och inkluderad. Gå in i dig själv, i ditt centrum finns kontakten. Öppna grinden”.

Med ett leende blundade jag, visualiserade hur jag blev inkluderad av de andra på kalaset och hade superkul✨

Ååååh sån jkl lycka!!! Få mingla och tokdansa in 2018 på toppkalaset (alkoholfritt de lux med bästa DJ:en, knytis och meditation över tolvslaget????✨?? ).

Det här året var det första jag äntligen inte känt någon press och stress på att jag behöver hitta på något. Inga signaler inifrån sa vad jag kände för att göra. Det var bara tomt, stilla, skönt och en känsla av tillit. Förut har det funnits någon strimma av rädsla, utanförskap, skam, ensamhet och stress som drivit på att boka in nyåret. Någon sa när jag berättade det för några månader sedan:”Aha, du ska vara tillgänglig”. Tillgänglig, så fint det landa i mig. Tillgänglig för mig själv kanske ? Jag lämnade nyåret öppet och tomt. Trodde jag skulle chilla hemma själv, kände inte känslan att jag skulle missa något eller att de var synd om mig. Men någon dag innan öppnades känslan upp inom mig: jag känner för att vara social, vill träffa människor, fira och göra någon slags ceremoni för nyåret!

Hittade en fest som passade mig (tacksam för Facebook!!!). Trött som jag var på dagen softade jag hemma och kom dit vid kl. 21, vilket blev toppen då jag hade energi kvar till kl. 05 – mer än ovanligt för att vara jag?

Tack till mig själv för att jag agerade som om rädslan inte fanns och öppnade ”grinden”. Tack vare det fick jag en oförglömlig kväll vars spår lämnat en puls och ett leendet i mitt hjärta????❤️

År 2018 bjuder jag in än mer skratt, lek, partaj, kreativitet, kärlek, skoj, pengar, energi, träning, möten med människor, häng, skapande och sk misslyckanden?

Önskar dig ett Gott Nytt År⭐️✨?⭐️✨?⭐️✨?

#AgeraSomOmRädslanInteFanns #öppnadörren #rädsla #längtan#dansahelanattenlång #leka #nyamöten #nyamänniskor #nyavänner#gemenskap #samskapa #lämnarädslanåtsidan #musik #gottnyttår#yogatakayama

Publicerat

Jag lät allt brinna

Jag lät allt brinna

Allt jag älskat

Allt jag velat ha

Allt jag velat bli

Allt jag varit

Allt jag hatat

Brinna och försvinna
Lät det bli till något annat

Jag lät allt brinna

Min identitet

Allt jag trodde jag varit

Allt det jag trodde jag blivit

Allt det jag trodde jag ville bli

Jag lät allt försvinna
För att återkomma
i en annan form,
i en annan kvalitet

Till det oändliga
Och hela vägen tillbaka
In i min hand
In i mitt andetag
In i min ande

Jag vågade sätta allt i kärlekens och tillitens brand

En flamma
Som växte sig oändlig
i otaliga former
i oväntade och helt fantastiska former

Inte hade jag kunnat ana:
Bättre än min önskan!

Bättre än vad mitt förstånd,
kunnat se eller hoppats på.

Vilken lycka.
Så oförutsägbar för mitt sinne.
Men ändå den enda vägen.
Den enda väg som var menad
att jag skulle gå.

En väg
att omfamna .

Att försvinna i.
Att uppleva.
Att ledas av.
Att känna mig vilsen på.
Att tas med och iväg på.

Den vägen

Just den vägen.

När jag lät allt brinna
?????????
#tillåtatransformation #tilliit
#attvågariskeraallt #förändring #yogatakayama

Foto: Caroline Edgren @ www.ceemotions.se

Publicerat

En kärleksförklaring. Till mitt fyrtioåriga jag.

Yeeeees!!! FINALLY FAB 40 hits me????Asså på nåt abstrakt men så himla verkligt sätt har jag senaste åren längtat efter detta magiska 40-tal. Suuuuuuugits mot det med tindrande ögon

40 år. Känslan i det: 
Självklart. Rent, avskalat. Mognad. Grund. Stabilitet. Fötterna mjukt och brett ner mot jorden. Avtryck i den gröna mossan. Känns som handen i handsken. Känns klädsamt. Som det där favoritplagget som känns som en del av sig själv, ett andra skinn.
Spännande??Och så otroligt rätt, stort, mäktigt och bra!

Kanske har jag längtat, utan att vara medveten om det, faktiskt hela mitt liv på att få träda in i min 40-åriga kvinnliga gestalt. Det känns faktiskt så. Som att jag kan andas ut . Vad vet jag om vad framtiden bjuder på. Det vet man ju aldrig. Men mitt inre sugs mot det, med ett brett leende som värmer inombords.

Min första dag som 40 år. Känner mig berikad. Som en fullmåne. Rik på mig själv. Puss på mig

TACK alla vackra människor som förgyller mitt liv❣️Som bjuder in mig! Som dansar livets dans jämte mig! Er kärlek, vänskap, klokskap, mod, inspiration, ert delande, sårbarhet, stöd, hjälp, välvilja och engagemang gör mig varm, mjuk och andlös! Bugar inför er storhet och är oändligt tacksam för er öppna, generösa famn.

Och den första: älskade MAMMA! Som burit mig, fött mig, hållit min hand, skyddat mig och garvat loss ohämmat med mig genom livet???Älskar dig mamma
#40år #fab40 #livet #attfååldras #mognad #livetsmagi #tacksamhet #kvinna#ålder #födelsedag #attbliäldre #medelålders #äldrekvinna #guld#gyllenegråahår #mogenhy #leenderynkor #ålderstecken #visheteniåldrandet#åldrandetsvishet #ägasinålder

Publicerat

Släppa taget

Släppa taget. Att våga. Utan att veta vad som kommer istället. Att våga riskera att bli den ENDA som är kvar. Bli själv i mig, och att finna TRYGGHET I DET som aldrig förr. Att våga, och för en gångs skull ha tilliten OCH KÄNSLAN att jag klarar mig. Det finns. Ljuset där framme finns. TURBULENSEN känns, men är ovanligt stilla. Känslor upp och ner. Men stillheten nära. Tacksam för expansionen. Att äntligen våga kasta upp ALLA STENAR i luften, och inte veta om NÅGRA ÅTER landar i min hand. Eller vilka. Sådan frihet och stabilitet, stilla glädje och förväntansfull känsla i mig som kommer och går. Som aldrig förr. På just det här sättet. På just det här området. Äntligen. #tillit#attvågaståkvar #yogatakayama

Foto: Caroline Edgren @ www.ceemotions.se

 

Publicerat

Uttrycka mig i flera färger och former

??????????????
Ett ögonblick. Mitt i en rörelse. Av dans. I ett flöde av rörelser. Jag får UTTRYCKA MIG i FLER FÄRGER och former. Än vad det yttre, invanda skalet visar. RYMD att visa. Bortom länder, kultur, roller, identitet och ursprung. Bortom rädslor. Bortom hämningar och skydd. Bortom kroppskomplex. DEN PLATSEN. Den platsen är så befriande, läkande och underbar att låta mig själv få vara på. Bortom dömande. Från mig och andra. Dansen. Den fria rörelsen. DEN TAR MIG DIT. Låter MITT VÄSEN synas. Andas. Vara. I ett varande. Av acceptans och TILLÅTELSE. Där möts vi, FRIA från identitet. Vi MÖTS i vår essens. Där inga gränser, inga skiljetecken ryms. Vi möts i full acceptans. Sammanlänkande. Vi blir ett, allt, och ingenting. I fritt flöde.
I VÄRLDEN UTAN GRÄNSER.
♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️
#integritet #dans #friarörelser #rörelse #essens #väsen #essensenavmig #varaettväsen #bortomidentitet #kravlöst #vila #VARAIKROPPEN
#yogatakayama
 
Foto: Caroline Edgren @ www.ceemotions.se
Publicerat

Att sätta gränser. Värna om sig själv.

Möt mig med respekt, och vi möts i respekt. Möt mig från ditt hjärta, och vi möts i våra hjärtan. Blir det på något annat sätt, sätter jag en GRÄNS. Jag är värd mera. Även du. Jag GÖDER INTE ditt sätt att vara – genom att inte TILLÅTA det. Varken du eller jag mår bra av det. Låt oss mötas hjärta mot hjärta, själ mot själ. Fria från egot. Fria från sår, besvikelser, ilska och hat. Varken du eller jag vill ha det på ett annat sätt. Jag älskar dig, vem du än är.

#sättagränser #säganej #värnaomsigsjälv  #integritet #hjälpanågonattbrytanegativtmönster #vågaväljasigsjälv #vågasägaifrån#självrespekt #självkärlek #jagäringetoffer #vågavaraannatändensnällaflickan#yogatakayama

Publicerat

Att vara den som är kvar och leva i frid. En ständigt pågående relation.

– Pappa. Det är så skönt att slippa oroa sig för dig längre. Det var så jobbigt och plågsamt då, under ett och ett halvt decennium. Jag vet att du har det bra och jag såg och kände att du fann frid så snart du tagit det sista andetaget.
Du var så vacker✨Trots att alla åren av sjukdom märkt din kropp svårt. Men du såg så fridfull ut. Det var som att titta på ett nyfött barn?
– Så närvarade, fast än utan ditt andetag.
– Men ändå. Så långt bort.
Du hade rest hela vägen hem.

Under de fyra åren som gått har det hänt så otroligt mycket, mer än någonsin!!! Och så snabbt! Stora oväntade saker. Drömmar som slagit in, även de jag inte visste jag hade. Gjort mig fri från lager. Lager som inte var jag. Magi, transformation, expansion, utmaningar, fullständig lycka, skratt, stora insikter, sorg, smärta och massa tårar. Läkande.
Inte minst har jag lärt känna mig själv så mycket mer och bättre. Vilket givit mig styrka, kraft, glädje, frihet och mod. Och även skrämt mig till och från. Jag har också fått nya insikter om Dig. Och om min och din relation. En relation som fortfarande pågår. Alltid pågått. Och kommer så göra. I oändlighet.

Önskar dig en glädjefylld och galet skön födelsedag idag pappa, där du är❤️✨#pappa #yogatakayama #död #✝️☸️2013-04-14 #döden #transformation#släppataget #acceptans #andasut #ständigrelation #livet #satanama#livetscykler #dödenärendelavlivet #döden #dö #attdöochleva#attvaradensomärkvarochlevaifrid

Publicerat

Att vara människa. Alla delar.

Du tycker jag är ödmjuk? Du tycker jag är snäll? Du tycker jag är en varm, härlig person? Du tycker jag är vis och klok? Du beskriver mig som glad och trevlig? Inkännande och full av förståelse? Närvarande och kärleksfull?

Möt mig även när jag är helt uppe i känslan av att vara oförstående mot omvärlden. Beter mig elakt, säger plumpa saker. Dömer. Mig själv och andra. När jag bara tänker på och bryr om mig själv. Verkar korkad och ingenting fattar. Avundsjuk, grinig och snål. Sur som kål. Beter mig kyligt. Avvisande. Innesluten i mitt skal. Fly förbannad. Ilsken. Kanske hopplös gråtfärdig, och bara vill klä mig i koftan offer.

Som människa är jag allt. Och ingenting. Dynamisk. Föränderlig. Där inga etiketter fastnar. Jag är jag. I denna stund. I detta möte. I denna våg av upplevelse och känslor. Ibland helt stilla. Solid. Ibland uråldrig. Ibland novis. Så många uttryck. Så många skiften.

#attvaramänniska #föränderlig #utanetikett #yogatakayama

Publicerat

Jagad av ensamhetskänsla

Jag såg citatet! (Det skrivna på fotot??) Aha, är det därför jag gör detta?! Bor helt själv som enda gästen på ett öde stort vandrarhem (obemannat), åker utan resesällskap till en liten mini ort (Björkliden, nära Abisko och Riksgränsen) med fjäll och få människor. Jisses vilken ågren jag haft inför denna resa. Visste att jag ville. Att jag skulle. Men så rädd! Funderade först om jag skulle vara kvar typ max 3 dagar efter danskursen, men nä. Det vågar jag inte sa min rädsla. Sen, tillslut vågade jag inte bara höra och lyssna på min djupa längtan utan även agera. Slog till med en vecka innan kursen och en vecka efter. 3 hela veckor! Mitt inre jubla!! Jag b a r a behöver vara i norrländska naturen, mår så galet bra! Men rädslan fortsatte att oja sig högljutt. Min envisa nyfikenhet och den som vill knäcka nöten/gåtan: varför är jag så rädd för att uppleva ensamhetskänsla och upplever den så plågsam? Och varför upplever jag den?? Den har jagat mig så länge jag kan minnas. Och mycket. Och ofta. Skriat genom mig som ett tomt eko. Men! Tack och lov: sedan kundaliniyogan steg in i mitt liv har den reducerats något avsevärt! Sån jkla markant skillnad. Tack. Tacksam. För. Den. Har. Plågat. Mig. Den har oftast inget med att göra med antalet människorna omkring mig och grad av närhet med dom i mitt liv, hur social jag är, jobb, familj mm mm. Den påverkar inte heller mitt behov av att vara själv, något jag njuter av och ser till att få. Utan den kan plötsligt slå till hårt, djupt i bröstet. En tom, dov, avgrundsdjup smärta tynger varje andetag. Ett tomt, smärtsamt djup.
Så, förutom den magnetiska kraft Norrland har på mig, så vill jag möta min rädsla, demonen, monstret som gnager på min ro. Se. Se och förstå, för att kunna släppa taget om den. Vägrar vara slav under någon rädsla. Den stjäl livskvalitet. Onödigt.
Fattar att den är nyckeln in till något. Som jag upplevt att rädslor, obehag, ilska, ångest och sorg är. Något under ytan.

Fick förnimma en grej igår. En viktig grej. En dörr öppnades, till insikt. Igår vaknade jag själv, satt på tåget med mig själv, mot okänd ort. Vandrade runt i landskapet och lilla byn. Känslan som infann sig: Jag är inte ensam. Jag saknar inget. Jag har allt. Framförallt: Jag känner mig inte ensam. Vad var skillnaden??? Naturen. Landskapet. Vad var frånvarande/brist på: DET MATERIELLA. Och folk. Få bilar. Få byggnader mm. Fanns endast lite av allt som är skapat av människan. Vad fanns: JAG ute I NATUREN, naturlig miljö, skapad av naturen.
Den härliga känslan av att inte vara ensam blir inte precis lika levande inne i mitt rum här på vandrarhemmet, trots magnifika utsikten på berg och vatten, trots att fjället ligger runt husknuten. För jag är inomhus, i en byggnad. Jisses. Så upplevde jag det.
Jag älskar, älskar och älskar Stockholm. Njuter där och känner mig såå hemma. Men länge drömt om mera natur. Särskilt efter de tre universitetsåren i Umeå. Därför valde jag att bo på ön Stora Essingen när jag flyttade tillbaka. Men jag har drömt om att bo mer i och nära naturen. Men ändå nära min älskade födelsestad. Får se hur gårdagens insikt om mig och ensamhetskänsla landar och på vilket sätt. Det utvisar framtiden om. Ibland behövs inga stora, yttre förändringar. Bara att få en insikt kan skifta allt: ute i naturen jagar ensamhetskänslan inte mig.
Tack Norrland. Tack landskapet. Tack naturen.

Och i kväll kommer en vän hit, så detta är sista dagen i ”ensamhet”? Vännen bokade resan för inte så länge sedan. Så, kanske är det ett budskap jag ska ta in: när jag tom f ö r s ö k e r utsätta mig för skräckfylld ensamhet, så går det inte! Haha!!?
Mantrat jag fick från en underbar vän dagen innan resan: ”Var nu så rädd du bara kan!” Haha, så befriande? Tack!???⭐️??✨
Min kära, rara mor sa när jag berätta hur rädd jag var: men det får väl finnas gränser på hur mycket man utsätter sig för! Men ibland och i detta fall nej. Jag drivs så ofta av att gå bortom, gå bakom, djupdyka och viljan att förstå. Förstå mig själv och andra. Sökandet efter än mer inre frihet. Jag är funtad så. Det är så jag pulserar?

HINDRA MIG INTE RÄDSLA, STÅ INTE I MIN VÄG?⚡️Jag låter dig passera. Igenom mig, för att lämna?Andas in✨

#faceyourfears #räddförattkännamigensam #vadhållerjagpåmed? #ensam #varamedsigsjälv #minsjälslängtan #skräckblandadförtjusning #själv #björkliden #älskarnorrland #jagåterkommeralltid #härärjaghemma #personligutveckling #vadliggerbakomkänslan #yogatakayama

Publicerat

En bekännelse om utanförskap och behovet av att bli accepterad och passa in. Överallt. Av alla. Och hur går det?

Var passar jag in? Var blir jag accepterad som jag är? Med mina intressen, uttryck, behov, känslor och övertygelser?

Jag behöver acceptera mig själv än mer. Det är där det startar, och den resan har jag påbörjat en hel del. Men vad svårt det kan vara! Detta behov, som vi har som en överlevnad, att bli accepterad av gruppen, familjen, vännerna, samhället, jobbet mm. Det kan verkligen bli omöjligt, svårt och tärande att försöka anpassa sig. Knöla in sig i en box. Det slutar med inre konflikter där jag trycker undan mig själv, som leder till trötthet, fysiska krämpor och tungt sinne.

Jag har blivit så mycket bättre på att stå upp för mig själv, känna att jag har rätt och får vara det som känns och är bra för mig. Men som alltid kommer det nya utmaningar, nya lager och nya sammanhang, filosofier och möten. Och jag är ju föränderlig. Ändrar uppfattning, känsla och får nya insikter.

Jag började kolla på serien ”SKAM” först när Sana blev huvudrollen i pågående säsong. Hade hört från så många håll: ”Du måste kolla, den är såååå bra!!!” Jag försökte men gav upp efter 1,5 avsnitt.

Men så kom Sana i fokus. Jag kände igen mig. Samhörighet. I att vara den där udda som inte passar in 100 % någon stans, som har en daglig andlig praktik (i mitt fall yogan) och gör den i ”tid och otid” trots att plats, personer och tillfälle är udda och inte helt politiskt korrekt. Att tro på något (det andliga) som ansetts konstigt, fel eller bara gapat med sin frånvaro under min uppväxt (dagis, skola, universitet, jobb, samhället mm). Det andliga fanns ju där, pappas buddhistiska böner varje morgon, men det var liksom hans grej. Den värld jag såg representerad i min omgivning och identifierade mig med (då) var mer eller mindre ande-fri.

Men jag passar inte heller in 100 % i yogans värld. 2012 var ett fantastiskt startskott när jag fann yogan och dess kultur, filosofi och människor. Jag hittade hem! Sådan resonans i hela mitt system, in i hjärta och själ. Hittade även massa vänner som hade samma övertygelser och synsätt som jag!
Alkohol tex, har aldrig varit min grej. Kom på att jag druckit mest bara för att det förväntades av mig och att alla andra gjorde det. Så jag drack för att passa in. Jag ”behövde” inte alkohol för att tex våga prata, skratta eller dansa. Så fördelarna fanns inte riktigt, bara nackdelarna med att vara bakis och göra min kropp ledsen genom att gå emot och göra något jag inte gillar eller tycker om. Hela mitt system och väsen säger nej tack till alkohol. Så det var ju också såååå härligt att umgås med människor, festa och dansa där andra inte heller drack! Yes! Jag som njuter av total närvaro av sinne, kropp och själ, de mötena som för mig uppstår utan alkohol i systemet.

MEN. Jag är inte vegetarian. Jag äter kött. Lika som min kropp säger nej till alkohol säger min kropp ja till kött. Min kropp öppnar upp när det landar i mig lika mycket som den drar ihop sig och mår dåligt av alkohol. Skillnaden innan jag klev in i yogans värld är att jag nu äter kött mer medvetet och mer sällan. Men jag äter kött, fisk och fågel. Jag har varit utan kött i perioder. Mitt system funkar inge bra då.

SÅ. Jag passar inte in helt i yogans värld heller där ahimsa (icke-våld) och vegetarisk kost är en av grundpelarna. Ja. Vad ska jag göra? Skämmas? Det gör jag. Skam är tungt och tärande att bära. Ska jag göra något som jag mår sämre av (enbart vegetarisk kost)? Förneka mina behov? Hymla i det fördolda?

Jag vet svaret. Jag behöver, vill och strävar efter att godkänna mig själv till 100 %. Acceptera och förlåta mig själv där jag är just nu.
#attvågavarasigsjälv #självacceptans #yogatakayama

Allt innehåll copyright Sarah Takayama.