Att läka

Vad innebär det att ha blivit av med sitt barndomstrauma. Vad lämnar det för hål eller plats i kroppen. Ett tomrum? En fri plats? – En äng. En äng som får blomstra. Fri sådd med blommor från alla håll och alla existerande färger. Kan den fysiska kroppen läka när den är som mest utsatt. Som svagast. Som barkar mot oigenkännlighet. Är det möjligt. -Ja jag tror det. De byter plats. Ombytta roller. Speglar varann. Avskalas. Avsmalnas. För en paus. Ett skifte. Ett stort eskalerande ombyte av roller, rymd och plats. Vad blir kvar. När lagren faller. -JO. En oändlig rymd inombords. Ett ombonat och tryggt hem sällan eller till och med aldrig skådats, eller upplevt. En hamn. En trygg hamn. Att alltid kunna sjunka ner i. Som alltid finns där. Vart man än är. Tänk att nu få uppleva detta. Drömmarnas dröm. Ens livs mål. Paradiset och himlen på jorden. Tänk att få sjunka djupt ner i vila, i sin egna famn. Den som omsluter. Tröstar. Peppar. Hejar. Uppskattar. Älskar en själv villkorslöst. Är så jäkla stolt över mig. Gläds med mig. Och framförallt, alltid vet vad jag behöver. Aldrig gör eller säger fel. Aldrig sviker. För den vet. Vet mer än jag. Den är alltid steget före. Ser med sin helikoptervy. Vet vad som verkligen är viktigt. Vad som verkligen betyder något. Vet vilket nästa steg är att ta. Alltid håller vakt. Alltid skyddar. Alltid vet. Alltid tröstar. Vad blir kvar. När bara kärnan finns. -Bara det väsentliga. Bara det rena. Så mycket rymd. Så mycket plats. Så mycket flöde, glädje och liv!!! Kvar är bara vindens sus. Lövens prassel och solens värme. Det inre med direktkontakt med den blåa himlen. Oändligheten. Källans kraft. Värmen och kärleken♥️

Foto: jag har börjat testa måla med akvarell😊🎨🌸

Bjärt kontrast. Inte sätta gränser. Ljuva liv.

Alla har gått. Sitter kvar i min ensamhet. Surret från kyldisken hörs. Blickar ut genom de stora välvda fönsterna från caféet som stängde för några timmar sedan. Ser sensommarens gråblåa himmel och brunbrända människor traska förbi. Några hundar får rasta i hundparken utanför. Sitter varm i hjärtat med avslappnad kropp med känsla av mening och sammanhang och välbehag. Tillförsikten är viss. Planer på g. Kontrasten från tidigare idag är skarp, eller bjärt som låter riktigt roligt. Kul ord som gör att leendet brer ut sig över mitt ansikte. Ja jisses vad jag inte mådde bra under dagen. Så stressad av de senaste veckornas slit, beslutstagande, planerande, satsande, teknikstrul, nya intryck, nya ställen…. nya nytt nytt av massor. Överväldigad. Det sa coachen till mig idag, du låter överväldigad. Ja, precis. Och det som skavde mest var nog de där gångerna när jag gått över min gräns. Inte trott på mig själv. Följt någon annan. Lämnat mig själv. Det är bland annat det som gjort att jag upplevt sådan trötthet. Trots att det inte var något ”allvarligt”, någon skarp gräns. Någon svår konsekvens eller stor skada skedd. Men. Men när jag gör det, och under länge tid. Så är det som om att min själ kvävs, och min fysiska kropp upplever det svårare att andas. Framförallt att andas ut?Skulle ha min premiärkväll för min yoga här på älskade LivingRoom nu ikväll! Och när jag kom hit, funderade jag på hur det skulle gå när jag kände mig så dränerad? Men. Som jag varit med om förr, så vet jag att när jag väl träffar eleverna, landar på mattan, så är det som om allt annat rinner ner och av. Gungas in i själens oändliga famn som bär mig. Andas ut. Stilla. Liv. Rörelse. Passion och visshet✨?✨ Att bara få dela med mig av min närvaro och vara här och nu. Och åh så alldeles helt fantastiskt bortom ord det blev?? Är så tacksam och glad över att få möta medmänniskor på detta sätt. Deras vishet, deltagande, närvaro och dedikering till deras liv, hälsa och utforskande hur det är att vara människa i detta liv, på denna plats. Wahe guru, vilken bliss! Vi sitter kvar och delar säkert en timme efter klassen slut. ??‍♀️ Terapeutisk Yoga ??‍♀️ Sedan möts jag uppe på cafévåningen av min vackra och otroliga vän Caroline – en av dem som startade detta fantastiska vardagsrum (LivingRoom, levande rum, mötesplats, ditt vardagsrum) för att mötas, ge närvaro och mening till oss alla, och som är livlinan när livet blir överväldigade. Och dela och bjuda in till glädjen, skrattet och skapandet i livet! Ja, hon och jag möttes som vi nästan alltid gör, vi ser varandra och känslan av förståelse och bekräftelse infinner sig och landar som mjuk bomull i mage och bröstkorg❤️ Vi sprudlar loss om workshopen vi kommer hålla här ihop, gör narr av oss själva och skrattar och känner sorg. Allt får vara med. Åh så sitter jag kvar här och myser i deras varma lokal som heter LivingRoom? Det gula hjärtat till Ylva-Li, den andra grundskaparen till denna dröm, vision och numera verklighet (?). En liten solstråle är hon som lyser varmt och som är så välkomnade☀️Ja, jag kanske ska dra mig hemåt nu. Svårt slita mig. Stan utanför är så vacker. Denna sensommarkväll. En hund börjar skälla på trottoaren. Sitter här själv, alla har gått. Men det är som om jag förnimmer deras närvaro, här, runt omkring mig.#drömmarsverklighet #yoga #meditation #mantrasång #satnarayan #kundaliniyoga #bjärtkontrast #livet #LivingRoom #yogatakayama #medmänniskor

Pustar ut efter gårdagens spännande och pulshöjande bravader!

Hej på dig! Här ligger jag och pustar ut efter gårdagens spännande och pulshöjande bravader! Om jag var nervös inför att sända live via tidningen Yoga för dig’s sida här på fb så kan jag säga att pulsen ökade än mer när jag precis innan satt och skulle lugna ner mig. Du vet; ta yogiska lugna djupa andetag, koppla upp mig och fara upp och iväg upp på mitt inre berg osv osv (??). För plötsligt brakade det till i en vägg bredvid mig och en tavla for ner med en smäll i golvet!? Aldrig hänt något liknande förut!! Tajmingen på den?

Vilken lättnad och glädje jag kände resten av dagen efter att allt var klart och det hade känts så kul och fint att få dela yogan på det här sättet! Alla veckor av fixande att köpa utrustning, trixa med teknik som vägrade fungera, lära nytt, googlat och läst och sett massa videoklipp på hur lösa ”det femtielfte” problemet som dök upp, bett om hjälp utöver det som gått inom ramen för min komfortzon, fått uppleva enorm glädje över generöst hjälpande händer????? – allt detta kändes helt värt det! Men du kanske känner igen den goa känslan: ”nu är det över”??.

Är så lättad, glad och tacksam att jag fick och gjorde detta, vilken gåva mitt i allt utmanade jag haft senaste månaderna❤️

Min vän där ute, hur du än har det, hur du än mår, vill jag önska dig en fin fredag. Hoppas att du tar hand om dig och vet att du är guld värd, även fast du kanske inte får fatt i den känslan just precis nu❤️

Här kommer min klass, känner du ett ja i kroppen till att testa yoga till den (eller en snabb titt på vad det är jag håller på med som får min själ att jubla) så är du varmt välkommen 😀

Stor kram!

Lägga rädslan åt sidan. – Mot glädje!

Oj oj oj, det här är ju en av alla de saker som samtidigt får min själ att jubla och sjunga, men som också sätter fart på bränslet till mina rädslor! Usch? Jag har alltid, sedan barndomen som jag har väldigt många och tydliga minnen från, dragits med ett stort register av rädslor. Som om rädsla varit ett av mina mellannamn. Och ja, det har och är tufft att ha dem viskandes och ibland dundrandes så ofta inom mig. Men hur som. Såg för några veckor sedan att Tidningen och medieplattformen Yoga för dig frågade om man ville livesända en klass via deras sida. Responsen i min kropp var: JA! Vad kul! När jag senare på kvällen började tänka ”vågar jag detta?”, så valde jag ignorera den välbekanta rädslorösten från sinnet. Tänkte istället att jag kunde ju i alla fall mejla och säga att jag var intresserad, kommer säkert få ett nej och jag kan ju också ändra mitt ja till ett nej då. Men, så kom ett ja via mejlen och jag blev jätteglad, pepp och tacksam!!! Sedan, i vanlig ordning (?), kom prestationsågren smygandes. Suck. Den och rädslan är ju ingen favorit och jag börjar rent ut sagt bli jäkligt trött på deras ständigt återkommande tjat och icke livsbejakande sätt.Ja, och mitt vanliga mönster kommer här också: desto närmare dagen D, desto mer börjar jag oroa mig för allt möjligt och undra varför jag utsätter mig för obehag? Man måste ju skratta åt sig själv och sitt egna skapade av stress! Här är det ju så skönt med den livserfarenhet av sig själv som jag hittills skrapat ihop som 42-åring: jag kan oftare se och bli medveten om mina mönster och då inte luras in i spiralen neråt. Nu precis innan jag började skriva detta, satt jag med oron och skrev ner personer som jag redan fått hjälp av och andra som jag skulle kunna be om hjälp för pepp och stöd inför torsdag. Blev så glad och överväldigad när jag såg deras namn! Kände att jag har ju stöd från dem❤️?? Hörde deras ord om hur de tror på mig, deras vilja att hjälpa – inte alltid en person kan just när det gäller, men bara vetskapen att välviljan och kärleken finns där, hjälper så mycket!!! Ja, då vände oron till lycka och tacksamhet????
Ja det här med självkänsla har jag jobbat mer aktivt med senaste två åren. När den tryter så är det så fantastiskt att få hjälp från medmänniskor! Ibland kan det vara från någon man inte känner, som ändå gör skillnad! Magiskt detta hur våra liv som människor kan te sig. Magiskt!
Ja, jag hade tänkt annonsera om detta event och nu när orden och känslorna som pockade på rörande detta (?) har fått bli sedda, lyfta och ventilerade så kan jag ju göra det?
Såååååå, du är innerligt varmt och hjärtligt välkommen att delta på torsdag kl 14 när jag stolt får dela en klass via ”Tidiningen yoga för dig” då jag sänder live (uj, en liten rädslo-hicka kommer alltid vid ordet ”live”) via deras Facebooksida? Tack Mikael för chansen!
Inspelningen kommer ligga kvar efter sändningen, så bara att kolla in deras sida och följa med videon när det passar dig ?


?‍♀️ ?‍♂️ ?‍♀️ ?‍♂️

Passet är lugnare, meditativt och inkännande som passar både helt nya inför yoga och mer erfarna. Du får en chans att landa, komma ner i kroppen och stilla tankar och känslor. Klassen avslutas med meditationen ”Inner Conflict Resolver Reflex” som syftar till att hjälpa dig att tänka klart och kunna agera därefter.
Nästan alla övningar är sittande, så det går utmärkt göra sittandes på stol om det är bättre för din kropp och dagsform.
?‍♂️?‍♀️?‍♂️?‍♀️?‍♂️?‍♀️


Väl mött mina vänner!! Nu kör vi, på det som livet erbjuder här och nu ??⭐️

Läs mer här om sändningen: https://www.yogafordig.nu/yoga/livesand-yogaklass-med-sarah-takayama/?fbclid=IwAR3zUQpqI4CzXVy52N_uA2L2AKQs9uZTnO3nmhgRWDFaTKGVNdWkLKPzEpQ

Ändrad kurs. Omstart. Ovisshet.

Hade ett sådant härligt och givande möte via Zoom idag.  Inför det så piffade jag mig lite extra genom att tvätta håret och sätta på mig mascara, i denna tid av social distans blir det inte lika ofta? Mascara är jag sedan innan inte särskilt frekvent med, men senaste veckorna har jag märkt en större längtan efter det?? Detta piff och det fina mötet gjorde att jag fick en härlig och lite sällsam känsla som gjorde att jag ville lyxa till det med en selfie? Solen lös utanför och en långpromenad längs vattnet väntade✨

Videomötet gav mig lite mer pepp och riktning inför framtiden. Hade stora planer i början av året som satts på paus nu när läget är som det är. Det jobb jag haft senaste tre åren (bidragit vid ett forskningsprojekt) tog slut i december och mina veckoklasser har tvingats ske mer sporadiskt ? Men den som söker den finner!⭐️ Gäller bara att hålla chillet och förvissningen under ovissheten och ta tag i dem när de börjar glida en ur händerna?? Och tålamod vännen, tålamod (säger jag till mig själv)????‍♀️ ?
#omstart #nystart #ändradkurs #paus #mellanrum #tillit #riktning #stillhet #vila #nyavägar #omställning #ovisshet #nyadörrarattöppna #söka #taemot #yin #öppnaupp #låtasakerGro#alltharsintid #tajming #perspektiv #yogatakayama

Daglig rutin av yoga/meditation – vilken räddning för mig!

#repost 14 sep 2017. Skärmdump av mina anteckningar från min mobil – min ”Yogaträningsdagbok” där jag hållit räkning på hur länge jag gjort en viss meditation och/eller pass, OCH ibland som här antecknat hur jag känt för en viss övning 😀

Posted @withrepost • @yoga_takayama #repost 14 sep 2017: Haha ja, att ha dedikerat mig sedan hösten 2013 att göra yoga och/eller meditation v a r j e dag väcker inte bara sk positiva känslor i en Vi människor innehåller ju allt, inkl komplexa och jobbiga känslor. Jag har blivit såååå mycket bättre på att orka och klara av jobbiga känslor och fysiskt obehag i mig sedan hösten 2013 – skriver jag nu liggandes på golvet pga ryggvärk, som hör och häpna (något jag nyligen fått upptäcka) släpper efter någon timmes närvaro, lugna andetag och mjukaste stretch. 

Att jag vågar möta smärttillstånd med nyfikenhet, närvaro och lugn i stället för som jag brukat göra med: panik, flykt, ilska och rädsla. Klart att allt inte löser sig med detta, ibland behöver man ju uppsöka nån utbildad i ämnet. Men sååå glad jag är att oftare kunna ta hjälp från mig själv nu för tiden i stället för att desperat famla efter någon behandlare eller tex smärtlindring i form av tabletter. Tacksam 🙂

 TEXT 2017: Jag vet. Många andra kundaliniyoga-nördar älskar den. Har den som favorit. ”Ååååå den är så härlig! Så skööön att göra! Jag bara njuter, svävar!” Jajajajajaaaaaa. Jag hör dig. Jag har hört er. Så är det inte för mig. Icke heller efter att ha gjort den i 120 dagar i sträck. Men nu e re gjor 😀 Du som inte är kundaliniyoga-nörd tänker säker ” m e n varför gjorde du den då???”. Därför. Kan prata länge om varför jag ordinerade just denna och dess multipla effekter till mig. Men just nu orkar jag inte berätta. Nu pustar jag ut i soffan och firar med ett leende️. Och tackar mig ömt med en klapp på min axel. Och nej. Jag känner inte att det är något slags självplågeri att göra en meditation som väcker saker/känslor i mig. För det är saker som i slutändan på nåt sätt pajar min vardag, tar mig längre bort ifrån där jag vill och önskar vara. Så eventuella människorättskämpar kan chilla☮️

#yogaeveryday #kundaliniyoga #kirtankriya #satanama #meditation #yoga #sadhana #mantra #yogatakayama 

När medmänniskor delar sitt autentiska jag, sin sårbarhet och vilja att hjälpa

Wow!!!! Mitt hjärta öppnas och min själ sjunger sååå mycket varje gång medmänniskor delar sitt autentiska jag, sin sårbarhet och vilja att hjälpa sina medmänniskor! Precis avslutat en workshop med bästa Irini Dougias Andersson och MigueLeon Bonett (vi saknade dig Julia Nilsson☺️?) som hette ”Stressa av – samtal och enkla övningar om stress och att bryta mönster”. Vi var 20 modiga personer där dom flesta inte kände varandra sedan tidigare som delade tuffa erfarenheter men ffa verktyg som hjälpt oss. WOW! Så glad och tacksam att jag får möjligheten (och jobbat upp modet/läkt min egna tuffa resa genom utmattning och depression så pass) att vara med om sådana här möten och platser som Yogansa möjliggör! Denna kväll var bara försmaken på helgen den 27-29 september ”Retreatet för dig som vill stressa av” som du är varmt välkommen att delta i!????

Eventet för retreatet för mer info:
https://www.facebook.com/events/597696744067409/?ti=icl

Vända trötthet till vakenhet

Maxad dag idag, upp 05, dagen kommer vara slut vid kl 21. Då ville ju sömnen inatt inte riktigt infinna sig, såklart?

Det jag gör om jag fått sova alldeles för få timmar och måste upp till en dag fylld med viktiga saker, mina bästa tips som verkligen gör total skillnad i kropp och sinne – från ? till?:

? Kalldusch. Ja det låter kanske helt galet obehagligt och det sista du vill göra när du yr av trötthet stapplat dig upp! Jag lärde mig successivt att ta kallduschar (dvs ingen varm dusch före eller efter) under min tvååriga kundaliniyoga-lärarutbildning. Ta en del av kroppen i taget, hoppa över huvud. Effekten är otrolig, jag kan uppleva att det känns som att jag fått sova ett par timmar till?Googla på ishnaan så hittar du mer info om alla positiva effekter.

?Några enkla yogapositioner a 3 minuter. Favvo är ”hunden”, får hela mitt system att vakna. Kanske den enda jag hinner innan jag måste iväg, men så värt det! En annan är ”barnet”, eller ”fisken” – den får min ofta stela nacke och stela axlar att mjukna. Långa djupa andetag under övningarna är en nyckel.

Finns mera tid så blir det gärna skulderstående, piggar upp! Och eldandning?????

Under dagen:
? Försöka få till en vila, sittandes eller liggande, slutna ögon. Minst några minuter men helst 10-20 min. På lunchrasten idag på jobbet ska jag hålla utkik efter en skolbänk att lägga mig över, plugga i hörlurarna och falla in och bortåt?

? Dricka mycket vatten och köra långa djupa andetag så ofta jag kommer på. Långa djupa andetag genom höger näsborre i tre minuter: stimulerar sympatiska nervsystemet – ger energi, klarare huvud.

?Se fram emot kommande natts sömn och chansen få uppleva kontrasten av hur en dag med en bra sömn kan kännas?

Hoppas något tips kan hjälpa dig nästa gång du vaknar galet trött???? För mig funkar det, annars hade jag inte klarat skriva detta långa inlägg?

Att vänta på att landa. Få perspektiv.

Tack Gotland för denna vistelse. Tack marken, vattnet, stenarna, klipporna. Solen. Tack alla 30 meddansare och skapare. Tack för 6 dagars intensivt dansande. Dansande rörelser vars effekt ännu inte riktigt landat i mig. Inväntar perspektiv. Snuddar vid medvetandet, tror jag vet till viss del vad som utspelade sig i mitt inre, på dansgolvet, under vistelsen, i ensamheten och i gemenskapen. Det som anas är den transformation som skett sedan särskilt det gångna året. Men ännu så nytt, som nya skor. Kanske visar det sig vara något annat. Eller inte. Jag kände inte igen mig, mitt beteende, mina behov. De var annorlunda. Lite skrämmande för sinnet som vill sätta etiketter. Förstå, och tolka. Värdera. Var det bra, bättre, eller en dålig/sämre version av mig. Har jag blivit mer yta, utan det djupa uttrycket som ”saknades” frågar sinnet oroligt. Vem är jag utan hårda skal som behöver knäckas, brista och föda fram sannare versioner av mig själv. Har jag kommit i en ny fas?? En fas jag så många år jobbat, slitit för? Eller råkade det bara vara en slump, tillfällighet? Min inre röst viskade där på dansgolvet, att så är fallet. Att det inte nu behövdes. Den enorma vulkanen, som fått skal att öppnas upp. Men jag vet inte. Inte ännu. Hem och landa. Kanske är och var allt en illusion. När jag landat. Då vet jag. Och hur kommer det i så fall vara? Att vara min nya del. Den som står stadigare där jag tidigare vacklat. Det som fått mogna. Den 41-åriga versionen av den delen. Den som inte längre behöver kämpa med den biten, som kanske släppt. Nu, innan perspektivet inkommit, är det som att hålla andan. Var det bra, var det dåligt. Var jag avstängd. Ska jag vara ledsen. Parallellt med stråk av pirrande glädje och visshet. Och oooh så ljuvligt det är att få känna glädje och tillfredsställelse över att vara hemma, att hemma är något bra. Trots att det var ljuvligt och behövligt att få komma och vara iväg ett tag?#ovisshet #dans #transformation#flytande #väntapåattlanda #perspektiv #yogatakayama

Allt innehåll copyright Sarah Takayama.