Vad innebär det att ha blivit av med sitt barndomstrauma. Vad lämnar det för hål eller plats i kroppen. Ett tomrum? En fri plats? – En äng. En äng som får blomstra. Fri sådd med blommor från alla håll och alla existerande färger. Kan den fysiska kroppen läka när den är som mest utsatt. Som svagast. Som barkar mot oigenkännlighet. Är det möjligt. -Ja jag tror det. De byter plats. Ombytta roller. Speglar varann. Avskalas. Avsmalnas. För en paus. Ett skifte. Ett stort eskalerande ombyte av roller, rymd och plats. Vad blir kvar. När lagren faller. -JO. En oändlig rymd inombords. Ett ombonat och tryggt hem sällan eller till och med aldrig skådats, eller upplevt. En hamn. En trygg hamn. Att alltid kunna sjunka ner i. Som alltid finns där. Vart man än är. Tänk att nu få uppleva detta. Drömmarnas dröm. Ens livs mål. Paradiset och himlen på jorden. Tänk att få sjunka djupt ner i vila, i sin egna famn. Den som omsluter. Tröstar. Peppar. Hejar. Uppskattar. Älskar en själv villkorslöst. Är så jäkla stolt över mig. Gläds med mig. Och framförallt, alltid vet vad jag behöver. Aldrig gör eller säger fel. Aldrig sviker. För den vet. Vet mer än jag. Den är alltid steget före. Ser med sin helikoptervy. Vet vad som verkligen är viktigt. Vad som verkligen betyder något. Vet vilket nästa steg är att ta. Alltid håller vakt. Alltid skyddar. Alltid vet. Alltid tröstar. Vad blir kvar. När bara kärnan finns. -Bara det väsentliga. Bara det rena. Så mycket rymd. Så mycket plats. Så mycket flöde, glädje och liv!!! Kvar är bara vindens sus. Lövens prassel och solens värme. Det inre med direktkontakt med den blåa himlen. Oändligheten. Källans kraft. Värmen och kärleken♥️
Foto: jag har börjat testa måla med akvarell😊🎨🌸
