Pustar ut efter ny erfarenhet :D

Lycklig⭐️💫🧚🏻‍♀️ Andra gången i livet jag fick sända klass Live via facebook, är avklarad!🎉 Sååå mycket skönare än första gången: förra måndagen😆😝🙈 🤯🤪 Var sååå nervös då! Att stirra in i en kamera, utan att se någon deltagare, men ändå veta att det basunerades ut🤷🏻‍♀️?! Van vid Skypeyoga men då har jag ju sett den andre. Haha jisses! Lycklig att kunna andas ut nu och att det inte kändes som någon första gång😅 Men typiskt att det är den första videon som ligger ute offentligt på nätet🤣✊🏻✌🏻 Haha, ibland bjussar man på sånt! Kram på dig min vän, hoppas vi ses på yogamattan eller nån annanstans!☀️ #livestreamfacebook #kundaliniyoga #yoga #online #meditation #yogatakayama

Foto: Dan Lilja

 

När medmänniskor delar sitt autentiska jag, sin sårbarhet och vilja att hjälpa

Wow!!!! Mitt hjärta öppnas och min själ sjunger sååå mycket varje gång medmänniskor delar sitt autentiska jag, sin sårbarhet och vilja att hjälpa sina medmänniskor! Precis avslutat en workshop med bästa Irini Dougias Andersson och MigueLeon Bonett (vi saknade dig Julia Nilsson☺️💗) som hette ”Stressa av – samtal och enkla övningar om stress och att bryta mönster”. Vi var 20 modiga personer där dom flesta inte kände varandra sedan tidigare som delade tuffa erfarenheter men ffa verktyg som hjälpt oss. WOW! Så glad och tacksam att jag får möjligheten (och jobbat upp modet/läkt min egna tuffa resa genom utmattning och depression så pass) att vara med om sådana här möten och platser som Yogansa möjliggör! Denna kväll var bara försmaken på helgen den 27-29 september ”Retreatet för dig som vill stressa av” som du är varmt välkommen att delta i!😃💚🙏🏻

Eventet för retreatet för mer info:
https://www.facebook.com/events/597696744067409/?ti=icl

Noll bokningar på klassen. – Jag får väl trumma för mig själv, för trumma ska jag :)

Fick så vänligt frågan i morse: ”Inga bokade på klassen ikväll så du vet, vet inte hur du vill göra?” Jag hade ju såååånt sug efter att få trumma för andra efter semesteruppehållet, så jag sa att jag kör och hoppas på att i alla fall någon dyker upp😃 Skit i noll bokningar tänkte jag, jag ska dit!♐️ Får väl spela för mig själv om inte annat🎉 På vägen kändes det verkligen som att jag skulle få spela för någon/några. Ju närmre jag kom studion desto mer exalterad blev jag. På plats kändes det som att tre mattor skulle läggas fram, och en jättefin trio kom!😍🙏🏻 Och ååååh vilken resa det blev! Det kändes som ”tjockare” i luften, intensivt men lugnt när jag flödade runt mellan personerna och min matta. Tunga och snabba slag ofta och bitvis. Några lugnare, nästan viskande mellanrum✨ Några få gånger, men ändå, kom tvivlets röst ”men hur tas trummandet emot”. Men känslan var starkare och högre än sinnet, så jag svepte än hit och än dit i salen💃🏻🥁🧚🏻‍♀️ Bredvid, över, långt ifrån kom trumman personerna. Efteråt, när de fått komma upp och sätta sig….: Ååååh WOW vilka öppna, sårbara, modiga delningar som flödade mellan oss i avslutningscirkeln, vilka upplevelser, wow! Hjärtat fylldes⭐️ Mening, sammanhang, läkning, medmänsklighet,om vartannat♥️🔥💫🙏🏻
Mmmmmm😍🤩
#livetstoppar #älskaratttrumma #medmänniskor #mänsklighet #nära #delning#passion #flöde #gåpåkänslan #trumma #känsla #intuition #vilatilltrumma

💫🌈🦋Sanndrömmar🦋🌈💫

VILKEN DAG det var igår!!!🤩 Från osäkerhet, känsla av tafatthet, frågan om ”vad har jag gett mig in på” och ”kommer jag göra detta nåt bra” ➡️ till otrolig känsla av samhörighet, närvaro, gemenskap, mening, lycka, värme och ”jag är på rätt plats i livet” (vilket uppskattas på djup nivå när jag under stora delar av mitt liv hade precis motsatt känsla). När jag fick frågan om jag skulle vara med på Yogansadagen i Kungsträdgården jublade jag och kände ett självklart JA och enorm tacksamhet!!! Men sen när det närmade sig, kvällen innan, började sinnet viska rädslan och tvivlet😬. Uppe på scen kände jag mig osäker på hur min röst hördes genom micken och ut till deltagarna. OCH TRUMMAN sen, visste inte när jag trummade hur det lät och kunde mottas genom apparaturen, men hämtade tillbaka mig själv om och om igen till fokus, trumman, bortom osäkerhetens viskande, puh!😅 JA OCH DETTA med att TRUMMA på OFFENTLIG plats inför massa andra förbipasserande för första gången😳 Att jag skulle ta trummandet ytterligare ett steg officiellt, både för mig själv och andra. Så viktigt och ett steg jag behövde ta. Men sååå jobbigt det kan vara. Att ta den plats hela ens väsen ropar efter och du vet djupt inombords behöver utlevas i detta liv. Att veta att den andra vägen skulle innebära krympt livsrum, livsglädje och snäva andetag. Och dem personer, situationer och händelser som skulle givit dig magi i livet bara skulle bli en visknings förnimmelse, en längtan bortom horisonten. En längtan som faller ur ditt grepp. Ja, puh, livet alltså. Mod och sårbarhet är nyckeln in – och nyckeln ut. Inga genvägar finns. Bara att ställa sig där med sin trumma i parken med asfalt, vatten, träd, byggnader och okända och kända personer omkring sig. Bara stå där och trumma och våga överrösta sina TVIVEL, VÅGA HÖRAS, våga TA PLATS. Att ge sin LÄNTAN, DRÖM och sitt SANNA JAG ett liv att LEVAS. För att du vet, att det andra alternativet skulle kosta dig för mycket.
Lev mina vänner, lev! Lev livet! Framförallt DITT LIV. Jag vill se och få uppleva dig förverkligandes ditt drömliv. Vi blir alla då mer levande TILLSAMMANS🤩😍

#vågasägajatilldrömmar #levasindröm #våga #livsdröm #dröm #verklighet#tasinplats #leva #yogansa #yogatakayama

❤️Världens tack till mamma som kom, och tog med sig älskade syskonsönerna 7 och 10 år , som syns på stora bilden ståendes och sittandes i trappan😍

❤️Tack fantastiska Yogansas Irini som skapar utan dess like, direkt från hjärtat så att det landar i våra hjärtan❤️🙏🏻

 

Träda fram

Ibland är det, som om allt faller på plats. Vägen öppnar upp, bereds framför en. Som att det sista inför det stora är kommet. Jag står här redo, klar, att gå upp på scenen. Bara den sista lilla förberedelsen ska sättas på plats. Det är dags att gå upp nu. Träda fram, i all sin prakt. Redo att bli tittad på, att åskådas. Det spelar ingen roll vad blickarna kan tänkas tycka. Jag har min blick. Min blick är med mig, igenom allt. Mot som medgång, vad det ena eller det andra nu är. Finns bara med. En våg av värme sköljer in, över, inunder mig och min hud, runt varje cell och organ. Ja. Ja låt mig få vibreras. Hela jag. Likt mina älskade trummor, från förr och nu, genom tid, rum och världar. Genom liv, födelse och död. Upp igen och ut åt det ena och det andra. Sväva vidare till oändligheten. Och fram och tillbaka igenom. Vem håller koll, räkningen. Den behövs ju inte. Den finns inte. Bara ekot ger ringar på vattnet. Ringar som böljar och fortsätter framåt och över. Ja äntligen! Ja äntligen sluts freden inom mig. Vad finns det att dölja, och varför och från vem. Vi är ju alla sammanlänkade, sammansmälta. I, över och under. Är det dags nu? Ja det är ju tydligen nu. Nu. Nu som är och förblir. Nu som gäller. Vad svamlar du om? Jag vet inte jag. Det bara böljar vidare och över. Bara låt det vara så. Ologiskt logiskt. Andas in. Släpp taget och landa. Låt dig sväva uppåt och uppåt. Du hittar fram. Hittar hem. Det fanns ju alltid där. I dig. Med dig. Min vän. Vi har landat 
<3
#yogatakayama#redo#trädafram#genomtidochrum#vibreras#genomliv#nu#hemma


Foto: Caroline Edgren

Trumman är äntligen med på mina yogaklasser

Foto: Caroline Edgren

Sedan i höstas har trumman fått vara med mig på mina klasser. Under vilan får eleverna ta emot vibrationerna. Tog lång tid innan jag tog tag i modet. Modet att spela. Längtade så länge. Rädd var jag första klassen. Hur skulle det tas emot, landa? Inte alls? Rädslan kan fortfarande viska medans jag spelar: hur låter det egentligen, du kan ju inte, vad håller du på med? Så kan rädslan viska. När jag uppmärksammar ifrågasättandet och osäkerheten så ropar jag tillbaka mig själv till mig, här och nu. Tar tillbaka uppmärksamheten till min kropp, trumman. Varandet. Och börjar återigen njuta av att lyssna in trumman. Och Se. Se var någonstans den vill spelas, på vilket sätt. Låter mig guidas. Nyfiket utforska. Jag har fått acceptera att ifrågasättandet viskar, rädslan rister till i kroppen som en rysning. Den får finnas. För det går bra ändå. För trumman och trummandet väcker något i mig. En djup längtan. En visshet. Som alltid funnits där. Som min puls. Ett uttryck för min puls. Min prana, min livskraft♥️🔥Jag behövde orden, försäkran från eleverna för att våga fortsätta: ✨”Trumman gjorde skillnad”. ”Jag bara försvann och flöt iväg”. ”Det kändes som att hjärtat öppnades upp totalt under vibrationerna”. ✨
Ja! Jag, eller både jag och trumman, nådde fram. Vilken lycka och försäkran! Jag vågade fortsätta. Men visst viskar rädslan ännu☺️#rädslanfårfinnas #allakanviskapautanskolning trumma #savasana #vila #yoga #uttryck #uttrycka #yogatakayama

MIN PASSION FÖR DANS VAR NÄRA ATT DÖ

MIN PASSION FÖR DANS VAR NÄRA ATT DÖ när jag var TONÅRING. Ett eko av den fanns kvar under åren. Den återväcktes igen, med än mer kraft när jag var 34 år, 2012 på Bali.

Parallellt med vanligt gymnasium började jag på en 3 årig dansskola. Det var inträdesprov, bara det borde fått mina varningsklockor att börja slå. Kända människor hade både gått i skolan och var lärare och bedömare under proven.

Minnen
När vi inte gjorde tillräckligt bra ifrån oss på lektionen skrek balettläraren ut: ”Vill ni bli professionella dansare??!! Vissa fick tårar i ögonen, medan jag såg ut som ett frågetecken och inombords kände: ”Nej. Verkligen inte. Lockar inte det minsta”.

Vid ett annat tillfälle bad lärarinnan mig och en annan göra en övning vid stången. Alla andra skulle titta på. Så frågade hon klassen: ”Såg ni något fel? Ja, precis. Sarah gjorde som man i n t e ska göra”.

Jag hade enorma problem och smärtor från mina fötter, jag försökte förklara för henne hur ont det gjorde när jag dansade i de tunna balettskorna. Hennes svar var: ”Det gör ont att dansa balett”. Senare fick jag hjälp med mina fötter och skoinlägg.

Det var koreografi, raka linjer, stress och ingen plats för inkännande, utforskande, lek, glädje och spontanitet. Märker nu hur de tråkigaste minnena var från balettlektionerna. Men jag upplevde ofta att känslan av prestation och jämförelse fanns som ett subtilt brus i atmosfären.

Termin 5 av 6 uteblev jag oftare och oftare från lektionerna. Minns så väl vid uppropet på en balettlektion: efter lärarinnan ropat upp mitt namn sa hon högt inför de andra med sin pondusröst och mycket menande: ”Sarah, du har missat många klasser den här terminen. Det blir svårt att hinna ta igen och klara utbildningen”. Varpå jag snabbt replikerade: ”Jag kommer sluta, så det spelar ingen roll”. Den snopna blicken och tystnaden som uppstod. Ha! Dina hot är mig snart förbi tänkte jag. Termin fem blev min sista (hurra till friheten och modet att dra mig ur!).

Återupptäckten.
2012, Bali. Blev medbjuden till ”Ecstatic Dance”, kl. 12 på en söndag. Det skulle vara sk. fridans (utan koreografi), mitt på dagen, fri från alkohol och droger.

DÄR. Där i värmen, bland risfält och palmer. Där återuppväcktes min passion för rörelse, dans och uttryck. Mitt personliga uttryck. Fri från koreografi och måsten. Min egen takt, rytm, puls och andetag! En viktig insikt landande i mig när en vän efter dansen sa: ”Det ser ut som att du faller in i meditation när du dansar”. Ja. Det är verkligen så. Jag kan falla in djupt i mitt inre. Där varken dåtid, framtid, kroppskomplex, funderingar eller ånger finns. Bara nu, i mig, oändlighet och frihet. Frihet att vara jag, i min renaste form, där jag uttrycker mig sant och i just denna stund. Inga fel eller rätt. Bara essens.

Det var intressant att känna vad som väcktes i mig när bästa Caroline Edgren Ceemotions (tack för att du ger plats för massa olika mänskliga uttryck) filmade mig under det här videoklippet. Medvetandet om mig själv (osäkerheten och dömande) väcktes när insikterna kom i vågor att jag var iakttagen och dessutom fastnade på inspelning. Så jag flöt in och ur absorptionen av musik och rörelse. Det är en sårbarhet att visa mig i den här formen, i det här uttrycket för andras ögon. Det är en viktig del av mig som jag inte längre vill dölja. Såväl inför mig själv och andra – vilket går hand i hand många gånger för mig.

DANS – en av mina PASSIONER ???

(Musik: Sofia Jannok – We are still here). Tack Yogansa för lån av den underbara lokalen!

#ingarättellerfel #eld #meditativarörelser #meditationirörelse#meditation#frihet #uttryck #kroppensfriarörelser
#yogatakayama #dans #friarörelser #uttryck #passion

VAD SKULLE DU GÖRA OM RÄDSLAN INTE HINDRADE DIG? 

-VAD SKULLE DU GÖRA OM RÄDSLAN INTE HINDRADE DIG?
Agera som om rädslan inte fanns!
Något sådant fick jag höra någon säga. Det landande i mig.

På nyårsafton när tiden närmade sig för mig att bege mig själv till festen där jag knappt kände nån, så började rädslan viska i mitt huvud: jag kanske kommer få sitta själv i ett hörn, inte hitta någon att prata med, försöka ta mig in i ett samtal med en grupp människor men misslyckas. Så blir det ju när jag kommer många timmar senare än alla andra….

Orden kom: Agera som om rädslan inte fanns! Vad fanns bakom den: jo lusten att hänga med andra, gå på kalas ju?

Jag släckte ned hela lägenheten, tände några ljus och medans jag tog fram kortleken ramlade ett kort ut: ”UTANFÖRSKAP”. Nä vad fn skulle det här föreställa för ett jädrans peppkort, inte vad jag vill ha! Var min omedelbara tanke som sköts igenom mig. Men jag läste det ändå.

Det stod ungefär så här: ”Du står bakom en grind och tittar ut, övertygad om att den inte går att öppna. Så övertygad att du inte ser att den är olåst. Allt du behöver göra är att öppna den. Du har nu möjlighet att sluta plåga dig själv med idéer om att du inte är god nog för att bli accepterad och inkluderad. Gå in i dig själv, i ditt centrum finns kontakten. Öppna grinden”.

Med ett leende blundade jag, visualiserade hur jag blev inkluderad av de andra på kalaset och hade superkul

Ååååh sån jkl lycka!!! Få mingla och tokdansa in 2018 på toppkalaset (alkoholfritt de lux med bästa DJ:en, knytis och meditation över tolvslaget?????? ).

Det här året var det första jag äntligen inte känt någon press och stress på att jag behöver hitta på något. Inga signaler inifrån sa vad jag kände för att göra. Det var bara tomt, stilla, skönt och en känsla av tillit. Förut har det funnits någon strimma av rädsla, utanförskap, skam, ensamhet och stress som drivit på att boka in nyåret. Någon sa när jag berättade det för några månader sedan:”Aha, du ska vara tillgänglig”. Tillgänglig, så fint det landa i mig. Tillgänglig för mig själv kanske ? Jag lämnade nyåret öppet och tomt. Trodde jag skulle chilla hemma själv, kände inte känslan att jag skulle missa något eller att de var synd om mig. Men någon dag innan öppnades känslan upp inom mig: jag känner för att vara social, vill träffa människor, fira och göra någon slags ceremoni för nyåret!

Hittade en fest som passade mig (tacksam för Facebook!!!). Trött som jag var på dagen softade jag hemma och kom dit vid kl. 21, vilket blev toppen då jag hade energi kvar till kl. 05 – mer än ovanligt för att vara jag?

Tack till mig själv för att jag agerade som om rädslan inte fanns och öppnade ”grinden”. Tack vare det fick jag en oförglömlig kväll vars spår lämnat en puls och ett leendet i mitt hjärta????❤️

År 2018 bjuder jag in än mer skratt, lek, partaj, kreativitet, kärlek, skoj, pengar, energi, träning, möten med människor, häng, skapande och sk misslyckanden?

Önskar dig ett Gott Nytt År⭐️?⭐️?⭐️?

#AgeraSomOmRädslanInteFanns #öppnadörren #rädsla #längtan#dansahelanattenlång #leka #nyamöten #nyamänniskor #nyavänner#gemenskap #samskapa #lämnarädslanåtsidan #musik #gottnyttår#yogatakayama

Jag lät allt brinna

Jag lät allt brinna

Allt jag älskat

Allt jag velat ha

Allt jag velat bli

Allt jag varit

Allt jag hatat

Brinna och försvinna
Lät det bli till något annat

Jag lät allt brinna

Min identitet

Allt jag trodde jag varit

Allt det jag trodde jag blivit

Allt det jag trodde jag ville bli

Jag lät allt försvinna
För att återkomma
i en annan form,
i en annan kvalitet

Till det oändliga
Och hela vägen tillbaka
In i min hand
In i mitt andetag
In i min ande

Jag vågade sätta allt i kärlekens och tillitens brand

En flamma
Som växte sig oändlig
i otaliga former
i oväntade och helt fantastiska former

Inte hade jag kunnat ana:
Bättre än min önskan!

Bättre än vad mitt förstånd,
kunnat se eller hoppats på.

Vilken lycka.
Så oförutsägbar för mitt sinne.
Men ändå den enda vägen.
Den enda väg som var menad
att jag skulle gå.

En väg
att omfamna .

Att försvinna i.
Att uppleva.
Att ledas av.
Att känna mig vilsen på.
Att tas med och iväg på.

Den vägen

Just den vägen.

När jag lät allt brinna
?????????
#tillåtatransformation #tilliit
#attvågariskeraallt #förändring #yogatakayama

Foto: Caroline Edgren @ www.ceemotions.se

Släppa taget

Släppa taget. Att våga. Utan att veta vad som kommer istället. Att våga riskera att bli den ENDA som är kvar. Bli själv i mig, och att finna TRYGGHET I DET som aldrig förr. Att våga, och för en gångs skull ha tilliten OCH KÄNSLAN att jag klarar mig. Det finns. Ljuset där framme finns. TURBULENSEN känns, men är ovanligt stilla. Känslor upp och ner. Men stillheten nära. Tacksam för expansionen. Att äntligen våga kasta upp ALLA STENAR i luften, och inte veta om NÅGRA ÅTER landar i min hand. Eller vilka. Sådan frihet och stabilitet, stilla glädje och förväntansfull känsla i mig som kommer och går. Som aldrig förr. På just det här sättet. På just det här området. Äntligen. #tillit#attvågaståkvar #yogatakayama

Foto: Caroline Edgren @ www.ceemotions.se