Bjärt kontrast. Inte sätta gränser. Ljuva liv.

Alla har gått. Sitter kvar i min ensamhet. Surret från kyldisken hörs. Blickar ut genom de stora välvda fönsterna från caféet som stängde för några timmar sedan. Ser sensommarens gråblåa himmel och brunbrända människor traska förbi. Några hundar får rasta i hundparken utanför. Sitter varm i hjärtat med avslappnad kropp med känsla av mening och sammanhang och välbehag. Tillförsikten är viss. Planer på g. Kontrasten från tidigare idag är skarp, eller bjärt som låter riktigt roligt. Kul ord som gör att leendet brer ut sig över mitt ansikte. Ja jisses vad jag inte mådde bra under dagen. Så stressad av de senaste veckornas slit, beslutstagande, planerande, satsande, teknikstrul, nya intryck, nya ställen…. nya nytt nytt av massor. Överväldigad. Det sa coachen till mig idag, du låter överväldigad. Ja, precis. Och det som skavde mest var nog de där gångerna när jag gått över min gräns. Inte trott på mig själv. Följt någon annan. Lämnat mig själv. Det är bland annat det som gjort att jag upplevt sådan trötthet. Trots att det inte var något ”allvarligt”, någon skarp gräns. Någon svår konsekvens eller stor skada skedd. Men. Men när jag gör det, och under länge tid. Så är det som om att min själ kvävs, och min fysiska kropp upplever det svårare att andas. Framförallt att andas ut?Skulle ha min premiärkväll för min yoga här på älskade LivingRoom nu ikväll! Och när jag kom hit, funderade jag på hur det skulle gå när jag kände mig så dränerad? Men. Som jag varit med om förr, så vet jag att när jag väl träffar eleverna, landar på mattan, så är det som om allt annat rinner ner och av. Gungas in i själens oändliga famn som bär mig. Andas ut. Stilla. Liv. Rörelse. Passion och visshet✨?✨ Att bara få dela med mig av min närvaro och vara här och nu. Och åh så alldeles helt fantastiskt bortom ord det blev?? Är så tacksam och glad över att få möta medmänniskor på detta sätt. Deras vishet, deltagande, närvaro och dedikering till deras liv, hälsa och utforskande hur det är att vara människa i detta liv, på denna plats. Wahe guru, vilken bliss! Vi sitter kvar och delar säkert en timme efter klassen slut. ??‍♀️ Terapeutisk Yoga ??‍♀️ Sedan möts jag uppe på cafévåningen av min vackra och otroliga vän Caroline – en av dem som startade detta fantastiska vardagsrum (LivingRoom, levande rum, mötesplats, ditt vardagsrum) för att mötas, ge närvaro och mening till oss alla, och som är livlinan när livet blir överväldigade. Och dela och bjuda in till glädjen, skrattet och skapandet i livet! Ja, hon och jag möttes som vi nästan alltid gör, vi ser varandra och känslan av förståelse och bekräftelse infinner sig och landar som mjuk bomull i mage och bröstkorg❤️ Vi sprudlar loss om workshopen vi kommer hålla här ihop, gör narr av oss själva och skrattar och känner sorg. Allt får vara med. Åh så sitter jag kvar här och myser i deras varma lokal som heter LivingRoom? Det gula hjärtat till Ylva-Li, den andra grundskaparen till denna dröm, vision och numera verklighet (?). En liten solstråle är hon som lyser varmt och som är så välkomnade☀️Ja, jag kanske ska dra mig hemåt nu. Svårt slita mig. Stan utanför är så vacker. Denna sensommarkväll. En hund börjar skälla på trottoaren. Sitter här själv, alla har gått. Men det är som om jag förnimmer deras närvaro, här, runt omkring mig.#drömmarsverklighet #yoga #meditation #mantrasång #satnarayan #kundaliniyoga #bjärtkontrast #livet #LivingRoom #yogatakayama #medmänniskor

Pustar ut efter ny erfarenhet :D

Lycklig⭐️???‍♀️ Andra gången i livet jag fick sända klass Live via facebook, är avklarad!? Sååå mycket skönare än första gången: förra måndagen??? ?? Var sååå nervös då! Att stirra in i en kamera, utan att se någon deltagare, men ändå veta att det basunerades ut??‍♀️?! Van vid Skypeyoga men då har jag ju sett den andre. Haha jisses! Lycklig att kunna andas ut nu och att det inte kändes som någon första gång? Men typiskt att det är den första videon som ligger ute offentligt på nätet?✊?✌? Haha, ibland bjussar man på sånt! Kram på dig min vän, hoppas vi ses på yogamattan eller nån annanstans!☀️ #livestreamfacebook #kundaliniyoga #yoga #online #meditation #yogatakayama

Foto: Dan Lilja

 

Noll bokningar på klassen. – Jag får väl trumma för mig själv, för trumma ska jag :)

Fick så vänligt frågan i morse: ”Inga bokade på klassen ikväll så du vet, vet inte hur du vill göra?” Jag hade ju såååånt sug efter att få trumma för andra efter semesteruppehållet, så jag sa att jag kör och hoppas på att i alla fall någon dyker upp? Skit i noll bokningar tänkte jag, jag ska dit!♐️ Får väl spela för mig själv om inte annat? På vägen kändes det verkligen som att jag skulle få spela för någon/några. Ju närmre jag kom studion desto mer exalterad blev jag. På plats kändes det som att tre mattor skulle läggas fram, och en jättefin trio kom!??? Och ååååh vilken resa det blev! Det kändes som ”tjockare” i luften, intensivt men lugnt när jag flödade runt mellan personerna och min matta. Tunga och snabba slag ofta och bitvis. Några lugnare, nästan viskande mellanrum✨ Några få gånger, men ändå, kom tvivlets röst ”men hur tas trummandet emot”. Men känslan var starkare och högre än sinnet, så jag svepte än hit och än dit i salen?????‍♀️ Bredvid, över, långt ifrån kom trumman personerna. Efteråt, när de fått komma upp och sätta sig….: Ååååh WOW vilka öppna, sårbara, modiga delningar som flödade mellan oss i avslutningscirkeln, vilka upplevelser, wow! Hjärtat fylldes⭐️ Mening, sammanhang, läkning, medmänsklighet,om vartannat♥️????
Mmmmmm??
#livetstoppar #älskaratttrumma #medmänniskor #mänsklighet #nära #delning#passion #flöde #gåpåkänslan #trumma #känsla #intuition #vilatilltrumma

???Sanndrömmar???

VILKEN DAG det var igår!!!? Från osäkerhet, känsla av tafatthet, frågan om ”vad har jag gett mig in på” och ”kommer jag göra detta nåt bra” ➡️ till otrolig känsla av samhörighet, närvaro, gemenskap, mening, lycka, värme och ”jag är på rätt plats i livet” (vilket uppskattas på djup nivå när jag under stora delar av mitt liv hade precis motsatt känsla). När jag fick frågan om jag skulle vara med på Yogansadagen i Kungsträdgården jublade jag och kände ett självklart JA och enorm tacksamhet!!! Men sen när det närmade sig, kvällen innan, började sinnet viska rädslan och tvivlet?. Uppe på scen kände jag mig osäker på hur min röst hördes genom micken och ut till deltagarna. OCH TRUMMAN sen, visste inte när jag trummade hur det lät och kunde mottas genom apparaturen, men hämtade tillbaka mig själv om och om igen till fokus, trumman, bortom osäkerhetens viskande, puh!? JA OCH DETTA med att TRUMMA på OFFENTLIG plats inför massa andra förbipasserande för första gången? Att jag skulle ta trummandet ytterligare ett steg officiellt, både för mig själv och andra. Så viktigt och ett steg jag behövde ta. Men sååå jobbigt det kan vara. Att ta den plats hela ens väsen ropar efter och du vet djupt inombords behöver utlevas i detta liv. Att veta att den andra vägen skulle innebära krympt livsrum, livsglädje och snäva andetag. Och dem personer, situationer och händelser som skulle givit dig magi i livet bara skulle bli en visknings förnimmelse, en längtan bortom horisonten. En längtan som faller ur ditt grepp. Ja, puh, livet alltså. Mod och sårbarhet är nyckeln in – och nyckeln ut. Inga genvägar finns. Bara att ställa sig där med sin trumma i parken med asfalt, vatten, träd, byggnader och okända och kända personer omkring sig. Bara stå där och trumma och våga överrösta sina TVIVEL, VÅGA HÖRAS, våga TA PLATS. Att ge sin LÄNTAN, DRÖM och sitt SANNA JAG ett liv att LEVAS. För att du vet, att det andra alternativet skulle kosta dig för mycket.
Lev mina vänner, lev! Lev livet! Framförallt DITT LIV. Jag vill se och få uppleva dig förverkligandes ditt drömliv. Vi blir alla då mer levande TILLSAMMANS??

#vågasägajatilldrömmar #levasindröm #våga #livsdröm #dröm #verklighet#tasinplats #leva #yogansa #yogatakayama

❤️Världens tack till mamma som kom, och tog med sig älskade syskonsönerna 7 och 10 år , som syns på stora bilden ståendes och sittandes i trappan?

❤️Tack fantastiska Yogansas Irini som skapar utan dess like, direkt från hjärtat så att det landar i våra hjärtan❤️??

 

Trummandet -som en konversation med den andre

Åh att få trumma❤️ Vilken glädje det skänker mig. Det är som att jag trummar in mig på dom som är där. Som att spela mot/för det som finns där i deras inre. Kanske det osagda, oupptäckta. Eller det som personen inte vet hur den ska eller våga möta. Som en konversation med den andres kropp, själ, väsen eller vad det nu är. Så trummandet blir alltid olika. Från stund till stund. I vågor. Intensivt. Lugnt. Tyst. Trevande. Bestämt. Snabbt. Mjukt?Improvisation?Och så fortsätter det. Som ett utforskande. Ett pågående samtal. Kommunikation. Som att jag svarar an på personens vibration. Stagnation. Känsla. Kanske är det så. Vet inte. Men det känns så spännande och underbart. Ibland dyker tvivel upp. Eller osäkerhet och rädslor. Sinnet brukar tjattra på. Men här. Här med trumman så kan jag bara låta mig lyssna på sinnet, utan att agera efter vad den säger: spela högre, spela snabbare, spela långsamt, den personen vill säker att det ska låta på det eller det viset bla bla bla. Det är som att jag inte kan styra kroppen efter tankarnas ”order”. Så. Himla. Skönt. Och befriande☀️
Inte hade jag någon aning om att jag skulle börja spela trumma. Och verkligen inte på en sådan här. Tänk vad livet kan innehålla och bjuda på saker vi inte hade någon aning om eller ens kunde fantisera om! Va?! Inte ens visste att vi gilla eller faktiskt längtar efter. Vilken glädje! Vilken grej! Undra vad för mer gåvor i livet som jag kommer få öppna???Spännande!!!!??
#trumma#yogatakayama

Vägen visar sig

När så många fler stora bitar kan läggas till pusslet. Frågetecken som besvaras. När ytterligare dimridåer om min livsuppgift faller. Vilken avslappning. Vilken utandning. Hej Sarah. Hej livet. Hej Vägen! Det var så här livet skulle vara, Före och Efter 40 år. Jag fattar, jag ser det än tydligare! Tack allt jvla outhärdliga mörker och outgrundlig vilsenhet jag fick uppleva fram till att jag var 35. Nu vet jag, tack vare dem erfarenheterna. Lidandet fick mig att öppna, ibland bända upp. Krackelera. Bryta. Det kändes otaliga gånger som jag gick sönder, men jag Växte. Skapade nytt. Skalade av. Framförallt Läkte jag. Livet alltså! Som jag har kämpat! Kämpandet har blivit mindre och mindre på senare år, ju mer jag förstått. Tack all ljuvlig ofattbart magiska Magi som kommit och kommer i min väg! Nu Ser jag, Känner jag och vågar Tro på och omfamna magin så mycket mera!✨???✨?
#yogatakayama#livetsmagi#vägenvisarsig#fallerpåplats#denstoraplanen#livetsresa#attfååldras#livet

Foto: Caroline Edgren

Träda fram

Ibland är det, som om allt faller på plats. Vägen öppnar upp, bereds framför en. Som att det sista inför det stora är kommet. Jag står här redo, klar, att gå upp på scenen. Bara den sista lilla förberedelsen ska sättas på plats. Det är dags att gå upp nu. Träda fram, i all sin prakt. Redo att bli tittad på, att åskådas. Det spelar ingen roll vad blickarna kan tänkas tycka. Jag har min blick. Min blick är med mig, igenom allt. Mot som medgång, vad det ena eller det andra nu är. Finns bara med. En våg av värme sköljer in, över, inunder mig och min hud, runt varje cell och organ. Ja. Ja låt mig få vibreras. Hela jag. Likt mina älskade trummor, från förr och nu, genom tid, rum och världar. Genom liv, födelse och död. Upp igen och ut åt det ena och det andra. Sväva vidare till oändligheten. Och fram och tillbaka igenom. Vem håller koll, räkningen. Den behövs ju inte. Den finns inte. Bara ekot ger ringar på vattnet. Ringar som böljar och fortsätter framåt och över. Ja äntligen! Ja äntligen sluts freden inom mig. Vad finns det att dölja, och varför och från vem. Vi är ju alla sammanlänkade, sammansmälta. I, över och under. Är det dags nu? Ja det är ju tydligen nu. Nu. Nu som är och förblir. Nu som gäller. Vad svamlar du om? Jag vet inte jag. Det bara böljar vidare och över. Bara låt det vara så. Ologiskt logiskt. Andas in. Släpp taget och landa. Låt dig sväva uppåt och uppåt. Du hittar fram. Hittar hem. Det fanns ju alltid där. I dig. Med dig. Min vän. Vi har landat 
<3
#yogatakayama#redo#trädafram#genomtidochrum#vibreras#genomliv#nu#hemma


Foto: Caroline Edgren

Inner Space

Reaching that Inner Space where Pure Happiness Always Exists.The Contact with the Infinite, Beyond and Within. The source of Origin, Wisdom from Generations and Lives that have walked the path before me in this Soul. Coming more and more Home in this Life. Touching the Infinite Within and Beyond. The Magical Connection to every Human, Life and Nature itself. Exhale. Everything is here. Everything Exists. The darkness. The Light. The in between with no Labels. Love❤️
#yogatakayama

Foto: Caroline Edgren

Hur har första året som 40+ varit?

– Ja hur har första året som 40+ varit? Det som jag längtat efter och kände så mycket inför och skrev om i inlägget på dagen för ett år sedan?
– Jo som en OÄNDLIG KÄRLEKSROMANS. Inuti mig själv. Med mig själv. Försoning. Återupptäckt. Finna trygghet och lugn (något jag desperat famlat och sökt efter). Att nu fått uppleva att LANDA I DET MJUKA INRE. En befrielse. En utandning. Hela året har jag spenderat så mycket mer tid med mig själv än någonsin, om du så vill i ensamhet. Men ensam har jag inte varit. Ty ensamhetskänslan, som kunnat eka isande kallt i mig då och då under hela mitt liv, har värmt mig med sin frånvaro☺️ Aldrig någonsin har jag upplevt liknade, så ihållande och med ett sådant djup, en bas. Min relation med och I MIG själv under året har varit som en NYFÖRÄLSKELSE. Uppmanat till fokus, närvaro, omhändertagande, tid, njutning och fullständig förundran. Som behövt umgänge/utforskande/tid för att ankra sig, få en grund/fundament att stå på/ slå rot. En bas att växa från. Att gro ifrån. Växa? Min förundran har gång på gång varit: kan livet upplevas så här?!?? Nya glasögon. Ändrad perception och upplevelse. Nytt inre, och kanske även yttre.

Jag har alltid kunnat vända mig inåt. Och uppåt ? Ibland har det varit ett skydd. Från omvärlden. Men att denna inre plats blivit än mer härlig och njutbar, EXPANDERAT så otroligt, är en gåva som får hjärtat och själen att svämma över med tacksamhet och glädje. Och att säga ÄNTLIGEN, JA♥️?? Hipp hipp hurraaa till mig själv denna dag som nybliven 41 åring? Tackar mig själv för den ständiga strävan, utforskandet och nyfikenhet på detta liv jag givits, HUNGERN att förstå och fråga. Trots rädslor, tillkortakommanden, svårigheter och upplevda motgångar som livet kan erbjuda. Trots detta, under de svåraste och mörkaste stunderna som jag fått erfara ser jag nu att PASSIONENS gnista och eld brunnit STADIGT och pålitligt djupt förankrad långt där inne i min själ och bland stjärnorna⭐️?⭐️?? Något som med åldrandets gåva fått bli klarare och tydligare för mig?⭐️??⭐️?#yogaTakayama #40+ #mogenKvinna #kvinna #människa #ålder#medelåldernsGåva #medelålder #hipphipphurra #expansion #bliÄldre #Guld#diamant

MIN PASSION FÖR DANS VAR NÄRA ATT DÖ

MIN PASSION FÖR DANS VAR NÄRA ATT DÖ när jag var TONÅRING. Ett eko av den fanns kvar under åren. Den återväcktes igen, med än mer kraft när jag var 34 år, 2012 på Bali.

Parallellt med vanligt gymnasium började jag på en 3 årig dansskola. Det var inträdesprov, bara det borde fått mina varningsklockor att börja slå. Kända människor hade både gått i skolan och var lärare och bedömare under proven.

Minnen
När vi inte gjorde tillräckligt bra ifrån oss på lektionen skrek balettläraren ut: ”Vill ni bli professionella dansare??!! Vissa fick tårar i ögonen, medan jag såg ut som ett frågetecken och inombords kände: ”Nej. Verkligen inte. Lockar inte det minsta”.

Vid ett annat tillfälle bad lärarinnan mig och en annan göra en övning vid stången. Alla andra skulle titta på. Så frågade hon klassen: ”Såg ni något fel? Ja, precis. Sarah gjorde som man i n t e ska göra”.

Jag hade enorma problem och smärtor från mina fötter, jag försökte förklara för henne hur ont det gjorde när jag dansade i de tunna balettskorna. Hennes svar var: ”Det gör ont att dansa balett”. Senare fick jag hjälp med mina fötter och skoinlägg.

Det var koreografi, raka linjer, stress och ingen plats för inkännande, utforskande, lek, glädje och spontanitet. Märker nu hur de tråkigaste minnena var från balettlektionerna. Men jag upplevde ofta att känslan av prestation och jämförelse fanns som ett subtilt brus i atmosfären.

Termin 5 av 6 uteblev jag oftare och oftare från lektionerna. Minns så väl vid uppropet på en balettlektion: efter lärarinnan ropat upp mitt namn sa hon högt inför de andra med sin pondusröst och mycket menande: ”Sarah, du har missat många klasser den här terminen. Det blir svårt att hinna ta igen och klara utbildningen”. Varpå jag snabbt replikerade: ”Jag kommer sluta, så det spelar ingen roll”. Den snopna blicken och tystnaden som uppstod. Ha! Dina hot är mig snart förbi tänkte jag. Termin fem blev min sista (hurra till friheten och modet att dra mig ur!).

Återupptäckten.
2012, Bali. Blev medbjuden till ”Ecstatic Dance”, kl. 12 på en söndag. Det skulle vara sk. fridans (utan koreografi), mitt på dagen, fri från alkohol och droger.

DÄR. Där i värmen, bland risfält och palmer. Där återuppväcktes min passion för rörelse, dans och uttryck. Mitt personliga uttryck. Fri från koreografi och måsten. Min egen takt, rytm, puls och andetag! En viktig insikt landande i mig när en vän efter dansen sa: ”Det ser ut som att du faller in i meditation när du dansar”. Ja. Det är verkligen så. Jag kan falla in djupt i mitt inre. Där varken dåtid, framtid, kroppskomplex, funderingar eller ånger finns. Bara nu, i mig, oändlighet och frihet. Frihet att vara jag, i min renaste form, där jag uttrycker mig sant och i just denna stund. Inga fel eller rätt. Bara essens.

Det var intressant att känna vad som väcktes i mig när bästa Caroline Edgren Ceemotions (tack för att du ger plats för massa olika mänskliga uttryck) filmade mig under det här videoklippet. Medvetandet om mig själv (osäkerheten och dömande) väcktes när insikterna kom i vågor att jag var iakttagen och dessutom fastnade på inspelning. Så jag flöt in och ur absorptionen av musik och rörelse. Det är en sårbarhet att visa mig i den här formen, i det här uttrycket för andras ögon. Det är en viktig del av mig som jag inte längre vill dölja. Såväl inför mig själv och andra – vilket går hand i hand många gånger för mig.

DANS – en av mina PASSIONER ???

(Musik: Sofia Jannok – We are still here). Tack Yogansa för lån av den underbara lokalen!

#ingarättellerfel #eld #meditativarörelser #meditationirörelse#meditation#frihet #uttryck #kroppensfriarörelser
#yogatakayama #dans #friarörelser #uttryck #passion