Bjärt kontrast. Inte sätta gränser. Ljuva liv.

Alla har gått. Sitter kvar i min ensamhet. Surret från kyldisken hörs. Blickar ut genom de stora välvda fönsterna från caféet som stängde för några timmar sedan. Ser sensommarens gråblåa himmel och brunbrända människor traska förbi. Några hundar får rasta i hundparken utanför. Sitter varm i hjärtat med avslappnad kropp med känsla av mening och sammanhang och välbehag. Tillförsikten är viss. Planer på g. Kontrasten från tidigare idag är skarp, eller bjärt som låter riktigt roligt. Kul ord som gör att leendet brer ut sig över mitt ansikte. Ja jisses vad jag inte mådde bra under dagen. Så stressad av de senaste veckornas slit, beslutstagande, planerande, satsande, teknikstrul, nya intryck, nya ställen…. nya nytt nytt av massor. Överväldigad. Det sa coachen till mig idag, du låter överväldigad. Ja, precis. Och det som skavde mest var nog de där gångerna när jag gått över min gräns. Inte trott på mig själv. Följt någon annan. Lämnat mig själv. Det är bland annat det som gjort att jag upplevt sådan trötthet. Trots att det inte var något ”allvarligt”, någon skarp gräns. Någon svår konsekvens eller stor skada skedd. Men. Men när jag gör det, och under länge tid. Så är det som om att min själ kvävs, och min fysiska kropp upplever det svårare att andas. Framförallt att andas ut?Skulle ha min premiärkväll för min yoga här på älskade LivingRoom nu ikväll! Och när jag kom hit, funderade jag på hur det skulle gå när jag kände mig så dränerad? Men. Som jag varit med om förr, så vet jag att när jag väl träffar eleverna, landar på mattan, så är det som om allt annat rinner ner och av. Gungas in i själens oändliga famn som bär mig. Andas ut. Stilla. Liv. Rörelse. Passion och visshet✨?✨ Att bara få dela med mig av min närvaro och vara här och nu. Och åh så alldeles helt fantastiskt bortom ord det blev?? Är så tacksam och glad över att få möta medmänniskor på detta sätt. Deras vishet, deltagande, närvaro och dedikering till deras liv, hälsa och utforskande hur det är att vara människa i detta liv, på denna plats. Wahe guru, vilken bliss! Vi sitter kvar och delar säkert en timme efter klassen slut. ??‍♀️ Terapeutisk Yoga ??‍♀️ Sedan möts jag uppe på cafévåningen av min vackra och otroliga vän Caroline – en av dem som startade detta fantastiska vardagsrum (LivingRoom, levande rum, mötesplats, ditt vardagsrum) för att mötas, ge närvaro och mening till oss alla, och som är livlinan när livet blir överväldigade. Och dela och bjuda in till glädjen, skrattet och skapandet i livet! Ja, hon och jag möttes som vi nästan alltid gör, vi ser varandra och känslan av förståelse och bekräftelse infinner sig och landar som mjuk bomull i mage och bröstkorg❤️ Vi sprudlar loss om workshopen vi kommer hålla här ihop, gör narr av oss själva och skrattar och känner sorg. Allt får vara med. Åh så sitter jag kvar här och myser i deras varma lokal som heter LivingRoom? Det gula hjärtat till Ylva-Li, den andra grundskaparen till denna dröm, vision och numera verklighet (?). En liten solstråle är hon som lyser varmt och som är så välkomnade☀️Ja, jag kanske ska dra mig hemåt nu. Svårt slita mig. Stan utanför är så vacker. Denna sensommarkväll. En hund börjar skälla på trottoaren. Sitter här själv, alla har gått. Men det är som om jag förnimmer deras närvaro, här, runt omkring mig.#drömmarsverklighet #yoga #meditation #mantrasång #satnarayan #kundaliniyoga #bjärtkontrast #livet #LivingRoom #yogatakayama #medmänniskor

Pustar ut efter gårdagens spännande och pulshöjande bravader!

Hej på dig! Här ligger jag och pustar ut efter gårdagens spännande och pulshöjande bravader! Om jag var nervös inför att sända live via tidningen Yoga för dig’s sida här på fb så kan jag säga att pulsen ökade än mer när jag precis innan satt och skulle lugna ner mig. Du vet; ta yogiska lugna djupa andetag, koppla upp mig och fara upp och iväg upp på mitt inre berg osv osv (??). För plötsligt brakade det till i en vägg bredvid mig och en tavla for ner med en smäll i golvet!? Aldrig hänt något liknande förut!! Tajmingen på den?

Vilken lättnad och glädje jag kände resten av dagen efter att allt var klart och det hade känts så kul och fint att få dela yogan på det här sättet! Alla veckor av fixande att köpa utrustning, trixa med teknik som vägrade fungera, lära nytt, googlat och läst och sett massa videoklipp på hur lösa ”det femtielfte” problemet som dök upp, bett om hjälp utöver det som gått inom ramen för min komfortzon, fått uppleva enorm glädje över generöst hjälpande händer????? – allt detta kändes helt värt det! Men du kanske känner igen den goa känslan: ”nu är det över”??.

Är så lättad, glad och tacksam att jag fick och gjorde detta, vilken gåva mitt i allt utmanade jag haft senaste månaderna❤️

Min vän där ute, hur du än har det, hur du än mår, vill jag önska dig en fin fredag. Hoppas att du tar hand om dig och vet att du är guld värd, även fast du kanske inte får fatt i den känslan just precis nu❤️

Här kommer min klass, känner du ett ja i kroppen till att testa yoga till den (eller en snabb titt på vad det är jag håller på med som får min själ att jubla) så är du varmt välkommen 😀

Stor kram!

Pustar ut efter ny erfarenhet :D

Lycklig⭐️???‍♀️ Andra gången i livet jag fick sända klass Live via facebook, är avklarad!? Sååå mycket skönare än första gången: förra måndagen??? ?? Var sååå nervös då! Att stirra in i en kamera, utan att se någon deltagare, men ändå veta att det basunerades ut??‍♀️?! Van vid Skypeyoga men då har jag ju sett den andre. Haha jisses! Lycklig att kunna andas ut nu och att det inte kändes som någon första gång? Men typiskt att det är den första videon som ligger ute offentligt på nätet?✊?✌? Haha, ibland bjussar man på sånt! Kram på dig min vän, hoppas vi ses på yogamattan eller nån annanstans!☀️ #livestreamfacebook #kundaliniyoga #yoga #online #meditation #yogatakayama

Foto: Dan Lilja

 

Daglig rutin av yoga/meditation – vilken räddning för mig!

#repost 14 sep 2017. Skärmdump av mina anteckningar från min mobil – min ”Yogaträningsdagbok” där jag hållit räkning på hur länge jag gjort en viss meditation och/eller pass, OCH ibland som här antecknat hur jag känt för en viss övning 😀

Posted @withrepost • @yoga_takayama #repost 14 sep 2017: Haha ja, att ha dedikerat mig sedan hösten 2013 att göra yoga och/eller meditation v a r j e dag väcker inte bara sk positiva känslor i en Vi människor innehåller ju allt, inkl komplexa och jobbiga känslor. Jag har blivit såååå mycket bättre på att orka och klara av jobbiga känslor och fysiskt obehag i mig sedan hösten 2013 – skriver jag nu liggandes på golvet pga ryggvärk, som hör och häpna (något jag nyligen fått upptäcka) släpper efter någon timmes närvaro, lugna andetag och mjukaste stretch. 

Att jag vågar möta smärttillstånd med nyfikenhet, närvaro och lugn i stället för som jag brukat göra med: panik, flykt, ilska och rädsla. Klart att allt inte löser sig med detta, ibland behöver man ju uppsöka nån utbildad i ämnet. Men sååå glad jag är att oftare kunna ta hjälp från mig själv nu för tiden i stället för att desperat famla efter någon behandlare eller tex smärtlindring i form av tabletter. Tacksam 🙂

 TEXT 2017: Jag vet. Många andra kundaliniyoga-nördar älskar den. Har den som favorit. ”Ååååå den är så härlig! Så skööön att göra! Jag bara njuter, svävar!” Jajajajajaaaaaa. Jag hör dig. Jag har hört er. Så är det inte för mig. Icke heller efter att ha gjort den i 120 dagar i sträck. Men nu e re gjor 😀 Du som inte är kundaliniyoga-nörd tänker säker ” m e n varför gjorde du den då???”. Därför. Kan prata länge om varför jag ordinerade just denna och dess multipla effekter till mig. Men just nu orkar jag inte berätta. Nu pustar jag ut i soffan och firar med ett leende️. Och tackar mig ömt med en klapp på min axel. Och nej. Jag känner inte att det är något slags självplågeri att göra en meditation som väcker saker/känslor i mig. För det är saker som i slutändan på nåt sätt pajar min vardag, tar mig längre bort ifrån där jag vill och önskar vara. Så eventuella människorättskämpar kan chilla☮️

#yogaeveryday #kundaliniyoga #kirtankriya #satanama #meditation #yoga #sadhana #mantra #yogatakayama 

???Sanndrömmar???

VILKEN DAG det var igår!!!? Från osäkerhet, känsla av tafatthet, frågan om ”vad har jag gett mig in på” och ”kommer jag göra detta nåt bra” ➡️ till otrolig känsla av samhörighet, närvaro, gemenskap, mening, lycka, värme och ”jag är på rätt plats i livet” (vilket uppskattas på djup nivå när jag under stora delar av mitt liv hade precis motsatt känsla). När jag fick frågan om jag skulle vara med på Yogansadagen i Kungsträdgården jublade jag och kände ett självklart JA och enorm tacksamhet!!! Men sen när det närmade sig, kvällen innan, började sinnet viska rädslan och tvivlet?. Uppe på scen kände jag mig osäker på hur min röst hördes genom micken och ut till deltagarna. OCH TRUMMAN sen, visste inte när jag trummade hur det lät och kunde mottas genom apparaturen, men hämtade tillbaka mig själv om och om igen till fokus, trumman, bortom osäkerhetens viskande, puh!? JA OCH DETTA med att TRUMMA på OFFENTLIG plats inför massa andra förbipasserande för första gången? Att jag skulle ta trummandet ytterligare ett steg officiellt, både för mig själv och andra. Så viktigt och ett steg jag behövde ta. Men sååå jobbigt det kan vara. Att ta den plats hela ens väsen ropar efter och du vet djupt inombords behöver utlevas i detta liv. Att veta att den andra vägen skulle innebära krympt livsrum, livsglädje och snäva andetag. Och dem personer, situationer och händelser som skulle givit dig magi i livet bara skulle bli en visknings förnimmelse, en längtan bortom horisonten. En längtan som faller ur ditt grepp. Ja, puh, livet alltså. Mod och sårbarhet är nyckeln in – och nyckeln ut. Inga genvägar finns. Bara att ställa sig där med sin trumma i parken med asfalt, vatten, träd, byggnader och okända och kända personer omkring sig. Bara stå där och trumma och våga överrösta sina TVIVEL, VÅGA HÖRAS, våga TA PLATS. Att ge sin LÄNTAN, DRÖM och sitt SANNA JAG ett liv att LEVAS. För att du vet, att det andra alternativet skulle kosta dig för mycket.
Lev mina vänner, lev! Lev livet! Framförallt DITT LIV. Jag vill se och få uppleva dig förverkligandes ditt drömliv. Vi blir alla då mer levande TILLSAMMANS??

#vågasägajatilldrömmar #levasindröm #våga #livsdröm #dröm #verklighet#tasinplats #leva #yogansa #yogatakayama

❤️Världens tack till mamma som kom, och tog med sig älskade syskonsönerna 7 och 10 år , som syns på stora bilden ståendes och sittandes i trappan?

❤️Tack fantastiska Yogansas Irini som skapar utan dess like, direkt från hjärtat så att det landar i våra hjärtan❤️??

 

Trumman är äntligen med på mina yogaklasser

Foto: Caroline Edgren

Sedan i höstas har trumman fått vara med mig på mina klasser. Under vilan får eleverna ta emot vibrationerna. Tog lång tid innan jag tog tag i modet. Modet att spela. Längtade så länge. Rädd var jag första klassen. Hur skulle det tas emot, landa? Inte alls? Rädslan kan fortfarande viska medans jag spelar: hur låter det egentligen, du kan ju inte, vad håller du på med? Så kan rädslan viska. När jag uppmärksammar ifrågasättandet och osäkerheten så ropar jag tillbaka mig själv till mig, här och nu. Tar tillbaka uppmärksamheten till min kropp, trumman. Varandet. Och börjar återigen njuta av att lyssna in trumman. Och Se. Se var någonstans den vill spelas, på vilket sätt. Låter mig guidas. Nyfiket utforska. Jag har fått acceptera att ifrågasättandet viskar, rädslan rister till i kroppen som en rysning. Den får finnas. För det går bra ändå. För trumman och trummandet väcker något i mig. En djup längtan. En visshet. Som alltid funnits där. Som min puls. Ett uttryck för min puls. Min prana, min livskraft♥️?Jag behövde orden, försäkran från eleverna för att våga fortsätta: ✨”Trumman gjorde skillnad”. ”Jag bara försvann och flöt iväg”. ”Det kändes som att hjärtat öppnades upp totalt under vibrationerna”. ✨
Ja! Jag, eller både jag och trumman, nådde fram. Vilken lycka och försäkran! Jag vågade fortsätta. Men visst viskar rädslan ännu☺️#rädslanfårfinnas #allakanviskapautanskolning trumma #savasana #vila #yoga #uttryck #uttrycka #yogatakayama

Det är inte det FYSISKA. Det är det mentala. Själsliga. Som gör att jag yogar vareviga dag.

Det är inte det FYSISKA. Muskler. Bli ”trimmad”. Det är inte det som gör att jag YOGAR. Det är det mentala. SJÄLSLIGA. Det känslomässiga. EXPANSIONEN. Friheten och glädjen. INUTI. Det är den som jag eftersträvar. Och får UPPLEVA. Och längtar efter. Att kunna andas mera. Lättnaden. Lugnet. Att våga. Att våga vara jag. Som jag alltid varit. Men inte vågat. Inte kunnat visa. Pga omständigheter. Som tiden jag lever i. Att vara kvinna. Kulturen. Arvet. Samhället. Media. Människor omkring mig. Och mitt sätt att uppfatta det. Att behöva passa in. För att överleva. För att känna att jag hör till. Den överlevnadsinstinkten. Det faktumet.

Det är därför jag fortsätter YOGA och MEDITERA VAREVIGA dag. Det kan vara som att träffa terapeuten, samtala med en kär vän, BLI HÅLLEN av sin partner, omfamningen från mamma, möta pappas hand, se sitt syskon i ögonen och se alla gemensamma nämnare och SE SIN HISTORIA.

Många gånger genom yogan får jag möta den tuffa, kärleksfulla läraren. SANNINGEN. Det jag blundat för, inte klarat av eller mäktat med att se. Se och läka. Mycket händer undermedvetet. Plötsligt SLÄPPER något. Plötsligt säger eller gör jag sånt jag inte vågat. PLÖTSLIGT VET JAG. Vad jag ÄR. Vad jag vill. Vart jag ska. Det känns som MAGI. Magi som jag jobbar för, på yogamattan.

Det är det. Det är det som gör att jag forsätter yoga.

Att min kropp känns rörlig, stark, mår bra. Det är viktigt och betyder oerhört mycket och påverkar hur jag mår. Men det är för mig inte den primära MOTIVATIONEN och anledningen till mitt utövande av yoga.

?KUNDALINIYOGA?

Att leda sig själv

En av fördelar med att vara yogalärare är att jag allt oftare hör det jag säger på klasserna till eleverna, eka tillbaka till mig själv:)

Dagligen sittandes på mattan för att göra min egna yoga möts jag ofta av motstånd.

Tankarna som kan säga: Jag vill inte. Jag är för trött. Det är tråkigt. Jag har inte tid. Vad håller jag på med. Vad ska det här vara bra för. J-vla yogaskit…..

Men på senare tid så har dessa tankar oftare börjat mötas av direkta ”svar på tal”! Från mig själv, till mig själv:)

Det jag säger till eleverna ekar tillbaka till mig. Och det bästa med det, är att jag då snabbt skiftar läge och gört! Med mer motivation! Haha, jag lyssnar på mina egna goda råd.

Det sägs ju att det du ibland säger till andra också/egentligen är riktat till dig själv….;)

”Walk your Talk”.

Eller som Yogi Bhajan, mästaren i kundaliniyoga sa: ”Don’t Find the Master – BE the Master!”.

För mig betyder det här mycket då jag under många, många år ibland mer, ibland mindre, desperat vänt mig utåt till andra för hjälp och råd. Jag gör det fortfarande och kommer så göra (vi människor behöver varandra, inte minst för utveckling). Men det jag längtat efter, och fortfarande gör, är att oftare komma i kontakt med svaren som finns inom mig. Lita på att jag själv vet vad som är bra för mig. Den där inre känslan som guidar mig genom livets bergochdalbana.